Få händelseförlopp har varit så dramatiska under 2010-talet som den arabiska våren – men hur gick det sedan? Finns det någon risk att missnöjet med korruption och ekonomisk stagnation bryter ut på nytt? Somliga bedömare varnar för detta, och dessutom när det gäller ett så stort och betydande land som Egypten. Enligt en analys från Internationella valutafonden i juli är visserligen mycket på väg åt rätt håll i Egypten. Den ekonomiska politik som har förts sedan 2016 – med besparingar på exempelvis bränslesubventioner och införande av flytande växelkurs – har gett effekter i form av bättre finanser och sjunkande arbetslöshet. Det egyptiska pundet nästan halverades mot dollarn, ett kraftfullt sätt att göra ekonomin mer konkurrensfähig.
Men även Internationella valutafonden, som i egenskap av långivare har varit med om att utforma politiken, noterar att stora utmaningar kvarstår. Det behöver till exempel skapas minst 700 000 arbetstillfällen för att arbetsmarknaden ska kunna absorbera landets unga och växande befolkning.
Andra bedömare ger en dystrare bild. Världsbanken, till exempel, påpekar att arbetslösheten visserligen har sjunkit från 12,6 till 8,1 procent sedan den ekonomiska reformpolitiken infördes, vilket också är den lägsta nivån sedan den arabiska våren inleddes. Men samtidigt har sysselsättningen sjunkit och många har lämnat arbetsmarknaden. Det kan till exempel handla om kvinnor som har gett upp jobbsökandet helt och hållet. Nivån på kvinnors arbetsmarknadsdeltagande i Egypten är en av de lägsta i hela världen, och är nu lägre än före revolutionen 2011.
Att arbetsmarknaden upplevs som hopplös är dock inte ägnat att förvåna. ”Det kroniska problemet med ungdomsarbetslöshet är särskilt utmanande, och det är i synnerhet koncentrerat till ungdomar med universitetsutbildning”, skriver Världsbanken. Av alla arbetslösa under andra kvartalet 2019 var nästan 80 procent mellan 15 och 29 år gamla. Samtidigt har besparingspolitiken underträffat förväntningarna. Resurserna till exempelvis sjukvård och utbildning har inte ökat trots att statens utgifter för bränsle- och elsubventioner har minskat kraftigt.
Egyptens ekonomiska politik har under de senaste åren varit ”ortodox”, enligt analysföretaget Capital Economics. Men det är onekligen en öppen fråga hur väl en sådan politik fungerar tillsammans med ett ofritt politiskt system, med starka särintressen och ett inbyggt motstånd mot reformer.
Som Capital Economics noterade redan förra året är detta ett recept på sociala konflikter och rentav en repris på 2011: ”Om man misslyckas med att genomföra reformer, och skapa tillräckligt många mer välbetalda jobb, ökar risken för ett nytt utbrott av social oro väsentligt. Det var trots allt hög arbetslöshet, hög inflation och svag BNP-tillväxt som utgjorde de ekonomiska motiven för den ’arabiska vårens’ uppror.”
Fristående utrikesdebattör och politisk redaktör i Barometern-OT