Charlotta Levay: Akuten är sjukvårdens febertermometer

Det måste finnas samarbete mellan vårdgivarna, och någon måste tänka på hur det som görs på det ena stället påverkar det andra.

Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

Politik2020-01-30 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Många är förskräckta över tillståndet på landets akutmottagningar. Det rapporteras om dygnslånga väntetider, sönderstressad personal och svårt sjuka patienter som ligger på britsar i korridorerna. Det är lätt att undra vad som är fel på akuten. En del ropar efter mer personal, andra klagar på patienter som inte är tillräckligt sjuka och i stället borde ha sökt sig till en vårdcentral.

Men så enkelt är det inte. En akutmottagning är en sorts temperaturmätare på hur väl hela sjukhuset och sjukvården runtomkring fungerar.

Om det ligger patienter i korridoren kan det bero på att de väntar på att flyttas till en vårdavdelning som är fullbelagd. Fullbelagda avdelningar beror i sin tur ofta på att patienter som är redo att lämna sjukhuset väntar på omvårdnadsinsatser från kommunen. Om det flockas patienter på akuten som inte verkar tillräcklig sjuka kan det bero på att de inte har lyckats boka tid på sin vårdcentral och att den bara har öppet på kontorstid.

Olika vårdgivares insatser utgör en kedja där patienterna behöver få hjälp att hamna rätt och ta sig vidare. Det är särskilt viktig för sköra äldre som ofta har många olika hälsoproblem. Kedjan är inte starkare än sin svagaste länk.

Det gestaltades redan i läkaren och författaren P.C. Jersilds klassiska sjuttiotalsroman Babels hus som även blev TV-serie. Huvudpersonen hade fått en hjärtinfarkt och möttes av en högspecialiserad vårdapparat där alla såg till sitt och ingen tog hand om hela människan. Medvetenheten om sådana problem har ökat sedan dess. Men det räcker inte att varje läkare och sjuksköterska tar hand om hela människan i varje enskilt vårdmöte. Det måste finnas samarbete mellan vårdgivarna, och någon måste tänka på hur det som görs på det ena stället påverkar det andra. Annars trillar patienterna mellan stolarna.

Akutmottagningen på Östra sjukhuset i Göteborgsområdet är ett exempel på nyttan av samordnade åtgärder. Verksamhetschefen och överläkaren Maria Taranger blev närmast chockad över hur lugnt det var under de annars så besvärliga jul- och nyårshelgerna (GP, 19/1).

Utöver nya arbetssätt på själva akutmottagningen har vården runt omkring utvecklats. Mobila vårdteam av läkare och sjuksköterskor erbjuder numera kvalificerad vård i hemmet åt sköra äldre så att sjukhuset vågar skicka hem dem tidigare. Samarbetet med kommunen har förbättrats så att patienter med omvårdnadsbehov kan komma hem snabbare. På sjukhuset finns en närakut där patienter med enklare besvär kan få hjälp. Det är sådana breda insatser som krävs för att få ordning på akuten.

Krönika

Charlotta Levay