För kort tid sedan lämnade Lars Calmfors, professor i ekonomi, ordförande-
posten i Finanspolitiska rådet, en myndighet som ska göra oberoende granskningar av regeringens finanspolitik.
Varje år lämnas till regeringen en finanspolitisk rapport. Den sista rapporten med Lars Calmfors som ordförande överlämnades till regeringen så sent som den 16 maj i år.
I den skrivs bland annat:
Regeringen är nu mer öppen än
tidigare om jobbskatteavdragets löne-
dämpande effekter. Ytterligare jobbskatteavdrag har sannolikt positiva sysselsättningseffekter, men argumentet för höjda avdrag blir svagare ju större avdrag som införts.
De starka offentliga finanserna beror på de stora överskotten före krisen och på en anmärkningsvärt liten försvagning under krisen.
Att slopa värnskatten ger större samhällsekonomiska vinster än höjd skiktgräns för statlig skatt och ytterligare jobbskatteavdrag. Det leder till fler arbetade timmar och förstärker drivkrafterna för högre utbildning.
I en debattartikel i Dagens Nyheter i går hävdar samme Lars Calmfors att regeringen bör vänta med det femte jobb-
skatteavdraget, trots att han i Finans-
politiska rådets rapport för knappt två månader sedan menade att jobbskatteavdragen haft positiva effekter på bland annat sysselsättningen.
I artikeln i DN visar han på ytterligare positiva effekter av jobbskatteavdraget:
På sikt ökar sysselsättningen
Löneökningarna hålls tillbaka och det blir lönsamt för företagen att anställa mer arbetskraft
Lönekraven sänks
Empiriska studier från andra länder visar att jobbskatteavdrag är en effektiv metod att öka sysselsättningen
Arbetskraftsdeltagandet ökar
Det finns inga välgrundade skäl att tro att ett femte jobbskatteavdrag skulle vara mindre effektivt för att öka sysselsättningen än tidigare avdrag.
Trots dessa positiva effekter av ytterligare ett jobbskatteavdrag väljer Lars Calmfors att uppmana regeringen att
avstå från att genomföra det.
Vilka är hans avsikter och motiv? Jo, det är den försvagning av försäkringsskyddet som blivit ett resultat av jobbskatteavdraget. Fler avdrag skulle minska den effektiva ersättningsgraden vid
arbetslöshet ytterligare, menar han.
Han menar också att självfinansieringsgraden för ett jobbskatteavdrag och en höjning av skiktgränsen för statlig
inkomstskatt är bara 20 procent.
Det finns all anledning för regeringen att beakta kritiken som Lars Calmfors
för fram och hitta ekonomiskt lämpliga metoder för att undvika att hamna i en ny "sjukförsäkringsdebatt". Den har ju inte rosat marknaden för regeringen,
precis.
Märkligt är att Lars Calmfors föredrar att ta bort värnskatten framför att införa ett femte jobbskatteavdrag. Han gör det utifrån argumentet att det är en billigare åtgärd än jobbskatteavdraget. Men nu handlar det inte enbart om vad som är billigast utan vad som är bäst för sysselsättningen och därmed för en långsiktig bra ekonomisk politik. Värnskatten berör "bara" dem som har inkomster över 46.720 kr i månaden och ger därför inte de sysselsättningsskapande effekter som ett jobbskatteavdrag gör.
Men det finns all anledning för regeringen att lyssna till Lars Calmfors och
andra - inte minst mot bakgrunden av det parlamentariska läget i riksdagen.