Danmarks nya maskeringsförbud som omfattar de heltäckande muslimska plaggen burka och niqab aktualiserar frågan om ett förbud även i Sverige. Motståndarna betraktar plaggen som uttryck för kvinnors fria beslut, medan förespråkarna ser tygfängelser som manifesterar kvinnors utsatthet och förtryck. Verkligheten rymmer båda.
Alla som bär burka tvingas inte till det. I ett nytt land, långt ifrån platsen där man föddes, kan den bli en betryggande klädedräkt som skänker en känsla av hemtamhet och självkontroll och därigenom också frihet. I vanliga fall råder heller ingen tvekan om att staten inte ska avgöra vilka kläder folk får ha på sig.
Ingen kan dock heller med gott samvete förneka myntets mörka baksida. Burkan är de facto ett tvång för många kvinnor som inte får lämna hemmet utan att dölja sin kropp och sitt ansikte helt.
Ett heltäckt ansikte skapar också problem på det sociala planet. Det gör det svårare att knyta an till varandra och hindrar mellanmänsklig tillit. Poliser, domare eller militärer är fall där det är uppenbart olämpligt, men kanske bör det gälla all offentlig verksamhet som ju är till för allmänheten och inte de anställda.
Burkan syftar till att skapa en barriär mot omvärlden som också försvårar integration. Sverige har redan stora svårigheter att integrera människor som har kommit hit från andra kulturer. Det är inte givet att samhället ska acceptera en vana som ofta är ett uttryck för ett våldsamt förtryck av kvinnors rättigheter och som också är avsedd att upprätthålla avståndet till resten av befolkningen. Samtidigt riskerar ett förbud att förvärra situationen för redan utsatta kvinnor som kan komma att inte få lämna hemmet alls om burkan förbjuds. Det finns således viss tveksamhet om ett förbud alls förbättrar kvinnors utsatthet. Det kan vara mer av en symbolpolitisk åtgärd. Även symbolpolitik kan dock ha ett värde.
I grunden består problemet av ett utbrett kvinnoförtryck i vissa invandrargrupper. En delvis självvald isolering som förstärks av den bristfälliga integrationen. Det är dock ett problem som måste lösas. Både på grund av att vi har tagit emot människor och lovat dem ett värdigt och tryggt liv vilket vi inte kan sägas göra så länge vi tillåter dem att leva i fortsatt förtryck, och för att det kostar stora summor att ha ett stort utanförskap.
I en perfekt värld skulle vi inte behöva överväga att förbjuda ett klädesplagg. Men vi kommer att möta situationer där centrala värden ställs mot varandra och vi måste välja. Och då kan det vara så att ett förbud trots allt är den minst dåliga lösningen.