Efter veckor av skriverier och spekulationer bekräftades under torsdagen att EU- och handelsminister Ann Linde (S) informerades om säkerhetsläckan i Transportstyrelsen redan i september 2015. Det är ledamöter av justitieutskottet som har bekräftat att numera avgångne inrikesministern Anders Ygeman (S) vid utfrågningen i utskottet talade om att det var hans dåvarande statssekreterare Ann Linde som fick informationen.
Linde valde dessutom enligt Ygemans uppgifter att sitta på uppgifterna i flera månader innan hon informerade sitt statsråd.
Precis som de övriga ministrarna vägrar Linde att uttala sig och hänvisar till den kommande processen i konstitutionsutskottet. Det är en självpåtagen munkavle som statsminister Stefan Löfven har satt på sig själv och sina ministrar.
KU är inte en domstol och har ingen som helst ensamrätt på information. Det är helt fritt för alla inblandade att svara på frågor om hur regeringen har agerat. De vill helt enkelt inte, och det har sin förklaring i att de alla har begått allvarliga fel.
Förhoppningen är att ilskan och besvikelsen över regeringens skandalösa agerande ska lägga sig. När så är fallet bedöms det inte lika allvarligt att informationen kommer ut. För det kommer den att göra.
En intressant och bortglömd aspekt av regeringskrisen är Kristina Persson (S). Hon utsågs till minister för strategi- och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete vid regeringsbildningen 2014. När Löfven möblerade om regeringen i maj 2016 fick Persson inte plats längre.
Kristina Persson såg dock att regeringen inte fungerade. I en debattartikel i DN förra hösten varnade hon för att regeringskansliet inte klarar av problemhantering (6/9 2016). Stuprörstänkande i stället för samarbete har lett till konkurrens och revirtänkande, skrev hon.
Löfven har alltså haft en minister som har varnat för detta och som får antas ha försökt få statsministern att ta till sig detta. Hon tyckte trots allt att det var så viktigt att hon återvände till riksdebatten för att åter rikta uppmärksamheten mot detta. Om Löfven inte har tagit för vana att ignorera sina statsråd måste han ha vetat om hur dåligt regeringen fungerade.
Att regeringen har fungerat så dåligt att statsministern inte ens informeras om den största säkerhetsläckan i modern tid av någon av alla de ministrar och tjänstemän i hans närhet som kände till det är ett haveri. Att statsministern dessutom har vetat om hur dåligt regeringen fungerat utan att göra något åt det gör saken värre ändå.