Sommaren är mer än bara sommarlov, även för landets ungdomar. Avslappning och vila i all ära men det är på sommaren många får sina första riktiga kontakter med arbetslivet. Sommarjobb ger möjlighet att tjäna lite pengar på egen hand samt att skaffa referenser för att förbättra chanserna till framtida jobb.
Det finns väldigt många fantastiska arbetsgivare i Sverige, men det finns dessvärre också en del riktigt usla sådana. Detta är något som allt fler sommarjobbande ungdomar blir varse.
Fenomenet med gratis provjobb synes bli mer omfattande. LO:s hjälptelefon för sommarjobbande unga har i juni tagit emot samtal från över 140 ungdomar som sökte stöd och råd gällande provarbete. Det är mer än en fördubbling mot samma period förra året.
Provjobbandet går ut på att arbetsgivaren låter ungdomar komma till arbetsplatsen och demonstrera sina färdigheter under ett par dagar. Sedan har de möjlighet att få avlönat sommarjobb, åtminstone i teorin. Det finns arbetsgivare som fyller sitt behov genom att låta provjobbarna avlösa varandra och låter därmed bli att betala någon av dem.
Det finns arbeten där det är viktigt att den som ska utföra det besitter vissa specifika färdigheter, men det fastslås i förväg genom betyg, referenser, arbetsprover och intervjufrågor. Inte med gratisarbete.
Den kunskap som behövs för att servera kaffe, plocka disk eller sälja glass – det är oftast i verksamheter som restauranger, kaféer, kiosker och butiker gratisarbetet tillämpas – kan och ska snabbt förmedlas på plats. Det behövs ingen prövotid. Det är humbug och lurendrejeri, ingenting annat.
Frågan är vad som bör göras åt detta. Att förbjuda gratisarbete är knappast önskvärt. När det är frivilligt är det utmärkt. Det fyller en viktig funktion i samhället. I alltifrån välgörenhetsorganisationer till föreningslivet och en uppsjö av verksamheter är det frivilliga insatser avgörande.
Därmed inte sagt att ingenting kan göras, bara att lösningen inte kan komma från riksdag och regering. Problemet med detta utnyttjande av arbetsvilliga unga löses bäst av resten av samhället.
Bojkott må vara ett starkt ord, men det finns ingen anledning att stödja verksamheter som utnyttjar ungdomar på det här viset. Genom att organisera informationen om vilka företag som tillämpar provarbete i en Facebookgrupp eller liknande kan den enkelt spridas till alla på orten.
Det råder lyckligtvis en stor enighet kring att det är ett förkastligt beteende att utnyttja människor på det här viset. Därmed är det också fullt möjligt att gemensamt bestraffa de verksamheter som använder dessa metoder. Det som såg ut att vara en oetisk fördel blir därmed till en nackdel. Det är inte utan en doft av rättvisa.