I fjolårets valrörelse lät affärsmannen Donald Trump väljarna förstå att han utifrån sin positiva bedömning av Vladimir Putin skulle kunna lösa utestående problem och göra den för USA bästa affären med Ryssland sedan tsaren 1867 sålde Alaska till amerikanerna.
Men nu har kongressen i Washington närmast enhälligt beslutat att skärpa sanktionerna mot Ryssland.
Människorättsbrott, aggressionen mot Ukraina, och nu senast inblandningen i förra årets valrörelse väger tungt i vågskålen och har åstadkommit en sällan skådad samsyn bland de folkvalda i Washington.
Tillståndet i relationen mellan USA och Ryssland är därmed det sämsta på länge, trots glada miner och fasta handslag när president Trump träffat sin kollega Putin och ryske utrikesministern Lavrov.
Ordningen återställd, alltså? I hundra år, alltsedan Lenins bolsjeviker 1917 tog makten i Ryssland, har ju världen vant sig vid att se USA och Ryssland inte som motparter vilka som helst utan som fiender, inbegripna i strid om makt och moral/samhällsordning.
Det verkar inte bli några fler affärer med Ryssland för den ryska oljeindustrins tidigare uppskattade partner, Rex Tillerson, nu Trumps utrikesminister, speciellt som USA gör sitt för att stoppa en utbyggnad av gasledningen Nordstream genom Östersjön. Och vicepresident Mike Pence har precis varit i Tallinn och försäkrat om USA solidaritet med balterna. Pence säger att det är Trumps ”enkla budskap”.
Så enkelt är det nu inte, med tanke på verkningarna av den uppvaktning Kreml i flera år ägnat den sorts amerikansk höger som är Trumps kärntrupper.
James Kirchick är politisk journalist och författare. På besök i Stockholm och i en artikel på sajten Politico redogör han för det skifte som skett bland traditionellt antisocialistiska, konservativa och religiösa väljare.
Mer än hälften av de republikanska väljarna ser Ryssland som en bundsförvant. Bara en tredjedel tror att Kreml la sig i fjolårets valrörelse. Republikaner av en sort som förr såg Kreml som exportör av gudsförnekande kommunism, ser nu en meningsfrände i Putin. Han har ju stiftat lagar som försvårar för gayaktivister att organisera sig. Han hyllar traditionella värden och angriper västs ”könlösa och ofruktsamma” liberalism.
Man ska inte vara förvånad, skriver Kirchick, över att en religiös höger som slöt den omoraliske charlatanen Trump till sitt bröst bortser från Kremls synder.
Väckelsepredikanten Billy Grahams son Franklin, som går i sin fars fotspår, ”omfamnar den förtryckarregim som styr Ryssland”. I konservativa tidskriften Weekly Standard har Putin kallats ”vår tids mest framträdande statsman”. En tankesmedja knuten till Kreml har släppt en rapport med rubriken ”Putin: Den globala konservatismens nya ledare”.
Något att grunna på under innevarande rötmånad.