Demokratin, med fria och rättvisa val och respekt för mänskliga rättigheter, har globalt varit på tillbakagång de senaste tio åren. Men för den illiberala demokratin, så som den profeteras och praktiseras i EU, ser det bättre ut.
Inte bara svenska partiledare håller sommartal. Verkligt avtryck gjorde Ungerns premiärminister Viktor Orban med sitt sommartal för i dagarna fem år sedan. Hans ämne var illiberal demokrati som en modell i tiden.
I en intervju i ungersk radio hyllade Orban 12 juli ”V4” för vad denna grupp länder i östcentrala Europa gör för att förvandla EU, bort från liberalismen.
I Visegrad strax norr om Budapest i Ungern träffades 1991 tre frihetens och demokratins ikoner – dåvarande Tjeckoslovakiens Vaclav Havel, Polens Lech Walesa och Ungerns Jozsef Antall. Mötet handlade om att bemästra problemen efter kommunismens fall och om att sätta kurs mot medlemskap i EU, med dess då självklara liberala värden.
Visegrad blev en symbol för en tid fylld av hopp. Snabbspolning fram till 2019. Nu har Visegrad 4, V4, blivit den klatschiga sammanfattningen av ett av de värsta hoten mot EU. Och det kommer inifrån.
Att man här, liksom Italien, stödde nomineringen av den tyska försvarsministern Ursula von den Leyen till ny ordförande i EU-kommissionen väckte förvåning. Hon är ju federalist, hon är tyska, och knappast traditionellt konservativ i sin kombination av att vara mor till sju barn och göra karriär.
Men V4 tyckte att alla andra krav kunde anstå bara man kunde stoppa Frans Timmermans, holländsk socialdemokrat, som förknippas med EU:s åtgärder mot korruption och nedmontering av rättssamhället i V4-länderna.
EU:s bekymmer med Slovakien och Tjeckien har länge mest handlat om politiska makthavares fiffel för egen vinnings skull.
Ledarna i Polen och Ungern har större ambitioner. De vill göra om EU enligt en agenda de kallar socialkonservativ och nationell. Liberalism är ett skällsord, lika med korruption, sex och våld och invandring. Vad den nya ordningen inneburit i praktiken har i flera år gett upphov till kritik för maktmissbruk.
Centrala Prag upplevde i slutet av juni rum den största demonstrationen sedan diktaturens fall 1989. Målet var premiärminister Andrej Babis, misstänkt för fiffel med EU-medel i sitt företagsimperium. Slovakerna röstade i våras fram Zuzana Caputova som president, en protest mot regeringspartiet för dess inblandning i korruption – och mord.
Men det onda är djupt rotat. Slovakien hade problem långt innan EU-medlemskapet och Tjeckien har länge haft så kallade EU-kritiker i toppen. Och i Ungern och Polen behåller regimerna folkets stöd.
Den illiberala demokratin verkar ha kommit för att stanna. Växer den ytterligare?