Ledare: Bo Ture Larsson: Turkar och ryssar på agendan

Två gånger, år 1529 och 1683, har den turkiska sultanen, kalifen, profeten Muhammeds efterträdare, försökt erövra Wien. Det lyckades inte. Vid reträtten 1683 lämnade angriparna kvar säckar med kaffebönor. En del wienare trodde det var kamelfoder. Men andra förstod bättre. 1685 kunde ett första Kaffeehaus öppnas. Det var starten för en berömd kafékultur.

Till kaffet kunde serveras Kipferl, gifflar, ett till minne av räddningen undan halvmånen formgivet bakverk. Via den olyckliga Marie Antoinette kom det till Frankrike, där det kallades just croissant - halvmåne.

Det var gott. Huruvida slutet blir gott vet vi ännu inte. Ty att döma av tonläget hos en del aktörer verkar det nu vara dags igen för en konfrontation mellan islam och kristenheten, med fronten i Österrike.

Strax innan Wien första juli tar över ordförandeskapet i EU och blir unionens ansikte utåt stängs moskéer för att de inte talar positivt om landet de verkar i. Uppehållstillståndet dras in för 40-talet imamer som avlönas av turkiska staten.

För första gången tillämpas nu den islamlag som antogs 2015, när regeringen leddes av Socialdemokraterna. Lagen redogör för rättigheter och skyldigheter för muslimer och muslimska samfund i Österrike.

Syftet med islamlagen är att skapa en från utlandet självständig österrikisk islam, med värderingar som i samhället i stort. Regeringen, sedan i höstas bestående av Moderaternas systerparti Folkpartiet och av Frihetspartiet, ett Jimmy Åkesson-parti med långt förflutet, markerar mot extremism bland en del av landets 600 000 muslimer, i en befolkning på 8,5 miljoner.

Islam är ingen del av Österrike – även om österrikiska muslimer ingår i samhället, enligt vice regeringschefen Heinz-Christian Strachhe, Frihetpartiet.

Turkiets president Erdogan tycker att Wienregeringen provocerar till krig mellan ”korset och halvmånen”. Strache undrar om Erdogan ser sig som en ny sultan.

Ordväxlingen kontrasterar mot Österrikes uttalade strävan att agera brobyggare internationellt, exempelvis mellan Ryssland och EU och mellan väst och öst inom unionen, när regimer som Polens och Ungerns revolterar mot den liberalism som länge dominerat.

Österrike följer EU-sanktionerna mot Ryssland, men deltog inte i vårens utvisningar av ryska diplomater efter giftskandalen i Storbritannien. Frihetspartiet vill avveckla sanktionerna och har faktiskt ett samarbetsavtal med Enade Ryssland, Kremls maktparti.

Alliansfria Österrike var länge ett för omvärlden bekymmersfritt land, till turisternas och allas tjänst, styrt av höger-vänsterkoalitioner. Den nuvarande höger-högerregeringen vill göra om det egna landet. Och uppenbarligen röra om lite grand i stora världen också.