Varje påsk välsignar påven mänskligheten i budskapet ”urbi et orbi”, för urbs, staden, alltså Rom, och för orbis – hela världen. Strax efter påsk, 8 april, är det val av nytt parlament i Ungern. Premiärminister Viktor Orban har styrt sedan 2010, och är favorit till en ny seger. Orbans namn, och det han gör, lockar till latinska ordlekar.
Latinets ”orbis” antyder att en politiker som heter Orban är lite för stor för sitt land. Vilket är just vad Orban är, när han långt utanför Ungerns gränser väcker fasa hos vissa, entusiasm hos andra, som skapare av en ”illiberal demokrati”, inspirerad av Kina, Ryssland och Turkiet.
Latinets ”urbs” har gett oss ordet ”urban”, med innebörden världsvan och belevad. Urban kan Orban förvisso vara, när det passar honom. Men hemma gäller hårda tag. Och medan ”urbanisering” kan vara ett neutralt konstaterande av ett förlopp så är ”orbanisering” det definitivt inte. Därmed avser ju belackarna att Orban kuvar massmedia, gynnar regimtrogna oligarker och bland offentligt anställda inpräntar vikten av lyhördhet mot makten.
Orbans parti har försvagats något i opinionen sedan förra valet 2014. Ett lokalval i februari blev ett skrämskott. Den Orbantrogne kandidaten förlorade mot en konservativ sjubarnsfar. Denne stöddes av vad som i Sverige skulle ha motsvarat en allians av allt från Nordiska motståndsrörelsen till Vänsterpartiet. Så det blir knappast en upprepning 8 april.
I ett beryktat tal i juli 2014 dömde Orban ut den liberala demokratin. Han sa att Ungern skulle lösgöra sig från västeuropeiska dogmer och ideologier och i stället hämta inspiration i länder som Kina, Ryssland och Turkiet.
I riksdagens utrikesdebatt 14 februari hyllades Viktor Orban som världens just nu främsta statsledare av sverigedemokraten Kent Ekeroth. Orban, från ett land som stått emot ottomanerna/turkarna och kommunisterna, försvarar nu Ungerns folk och dess kultur, förklarade Ekeroth.
Ungern tycks utöva en särskild lockelse på sverigedemokrater som kommit på kant med sin partiledning. Tidigare SD-toppnamnet Erik Almqvist flyttade till Ungern för fem år sedan. Med sverigedemokratiska åsikter är de i Ungern inte extremister, utan i huvudfåran. Orban utmanas snarare av Jobbik, ännu värre nationalister, medan vänstern och de gröna inte är mycket starkare än SD är i Sverige.
”Ungern först” har varit parollen i valrörelsen. Orban har framställt sitt land som hotat, inte omedelbart, utan på sikt, eftersom en ny fiende (EU) vill att ungrarna frivilligt ska överlämna sitt land till andra, ”till främlingar som kommer från andra världsdelar och som inte respekterar vår kultur, våra lagar och vårt sätt att leva.”
Orban anser att han uttrycker folkviljan i frågan om migration och mångkultur. Där är han inte ensam. Och tyvärr inte heller i den tydliga viljan att forma en samhällsordning långt ifrån de värderingar som varit kittet i EU.