Huruvida den internationella Pisa-jämförelsen över elevers skolresultat på bästa sätt beskriver situationen i svensk skola har debatterats. Pisa-jämförelsen som presenterades i december 2013 kom i vilket fall att markera det obekväma faktumet att svenska elevers resultat generellt sjunker.
Förre utbildningsministern Jan Björklund (FP) tog i samma veva som Pisa-rapporten lades fram initiativ till en ny myndighet, Skolforskningsinstitutet, med uppdrag att samla forskning på skolans område. Vetenskapsrådet fick i uppgift att sammanställa ett underlag till den nya myndigheten, vilket presenterades i en rapport i onsdags. Något som behandlats i rapporten, och som lyftes upp av riksmedia, är frågan om betyg i tidigare åldrar.
Allianspartierna har föreslagit att betyg ska ges från fjärde klass, i stället för från sjätte. I Vetenskapsrådets genomgång av befintlig forskning om betyg har det dock inte funnits något stöd för att betyg bidrar positivt till att förbättra utbildningen och elevernas kunskaper. Slutsatsen blir att rapportens resultat ”åtminstone bör mana till försiktighet” gällande att sänka åldern för när betyg börjar ges.
Det kan finnas en poäng i att inte hasta fram en ny betygsreform så länge allt annat i skolan är lika. Den rådande synen på betyg tycks vara att det är någonting som cementerar skillnader och pekar ut kunskapssvaga elever. Det är olyckligt, eftersom tydliga betygskriterier och kunskapsmål borde fungera som en förstärkare av alla elevers förutsättningar att utvecklas. Det skapar också tydlighet för elever och föräldrar. Ett betyg ska rätt använt vara ett verktyg som hjälper till att identifiera vilka elever som behöver extra stöd, men också vilka som behöver mer stimulerande utmaningar.
Förmodligen är det snarast här det brister, i att skolan saknar resurser – eller kompetens, auktoritet och drivkraft – att följa upp och ge elever rätt stöd. Betygsreformen blir något konkret att diskutera, men betyg är egentligen bara ett medel. Målet handlar om att stärka varje elev och i förlängningen Sverige som kunskapsnation. Oavsett om elevernas kunskaper omsätts i klartext genom betyg eller inte kommer utmaningarna i att förbättra resultaten att kvarstå.
I nuläget verkar dock den rödgröna regeringen fokusera på att motarbeta Alliansens förslag, snarare än att inrikta sina krafter på att uppvärdera kunskap och bildning. Det är ett arbete som börjar med insikten om att det tjänar lite till att se mellan fingrarna om en elev halkar efter tidigt. Det handlar också om hur utbildning och prestation värdesätts senare i livet.