Det var ett misstag att Alliansen gjorde upp med Miljöpartiet om migrationspolitiken. Det sade tidigare finansminister Anders Borg i SVT:s program "Min sanning" som sändes igår. Därmed befästs bilden ytterligare av den nymoderata linjen under Reinfeldt som ett undantag.
Nyligen gick nuvarande Moderatledaren Anna Kinberg Batra ut och tog avstånd från sin egen tidigare politiska linje där hon varit för en fri invandring. Hon slog också fast att den nygamla moderata linjen med hårdare regler för invandring inte är en temporär pauspolitik utan här för att stanna.
Strax efteråt publicerade Mikael Sandström, Moderaternas tidigare samordningschef och statssekreterare på samordningskansliet under Alliansregeringens tid, en artikel i nättidskriften Kvartal. Under rubriken ”De goda föresatserna och haveriet utan återvändo” medger Sandström Alliansregeringens misslyckande på migrationsområdet och ber om ursäkt till dem som hela tiden försökt varna för just detta.
Ursäkten behövs. De som simmade mot opinionsströmmen gjorde det trots att de motarbetades aktivt. De blev i bästa fall utfrysta och förlöjligade. Det stannade dock sällan där. De fick också finna sig i att bli stämplade som rasister och kryptofascister – allt för att förhindra att migrationsfrågan alls skulle debatteras.
Det spelade ingen roll vilken nivå man befann sig på. Den som inte ställde upp på exakt den politik som fördes blev offentligt uthängd som rasist. Riksdagsledamöter som Finn Bengtsson (M) och Staffan Danielsson (C) drabbades precis som debattörer och, värst av allt, helt vanliga privatpersoner.
Avståndstagandena må dugga tätt just nu och visst hjälper det förtroendet för Moderaternas nya politik att det från Moderaternas sida praktiskt taget bara är Fredrik Reinfeldt som längre står för den politik som fördes. Men det räcker inte med att väljarna litar på politiken, de måste också vilja rösta på företrädarna.
Någon ursäkt är dock inte att vänta. Moderaterna verkar inte ha lärt sig någonting väsentligt av de gångna åren vad gäller att bemöta människor med respekt. Partiet har nått insikten att det vill vinna tillbaka väljare från SD. För att göra detta har de varit väldigt noga med att inte kalla SD:s väljare för rasister men fortsätter att kalla SD för ett rasistiskt parti. Detta görs med den fromma förhoppningen att de som har röstat på SD ska vara väldigt uppmärksamma på denna subtila skillnad. Det har föga förvånande visat sig vara en mindre lyckad strategi.