Sverige har i rasande fart utvecklats till ett samhälle dominerat av digitala betaltjänster. Kontanter används numera för en bråkdel av alla betalningar och trenden mot ett kontantlöst samhälle ser ut att fortsätta.
Trots att kontantbetalningar blir allt ovanligare vill ändå 72 procent av befolkningen ha kvar kontanta betalmedel som ett alternativ, enligt en Sifo-undersökning gjord på uppdrag av Bankomat i januari 2019. Ändå är bankomaternas existens och kontanternas användbarhet fortfarande osäker.
Den parlamentariska Riksbankskommittén pekade i sitt delbetänkande från juni 2018 på att det i framtiden ska vara de stora bankernas ansvar att tillhandahålla bankomater och kontanthantering.
Risken med en sådan lösning är dock att kostnaden för bankomater enbart läggs på ett fåtal banker vilket skulle kunna snedvrida konkurrensen och missgynna kunder som inte byter till mindre banker.
I möjligaste mån bör ett uppbyggande av ett statligt bankomatsystem undvikas. Det finns inget att vinna på att ersätta de privata aktörernas etablerade och välfungerande system. Men som Riksbankskommittén påpekat finns det andra delar av kontantkedjan där riksbanken kan ta ett större ansvar, såsom för kontantdepåer.
På något sätt måste möjligheten att ta ut kontanter finnas kvar. Om det så är via bankomater, servicekontor eller någon annan lösning. Kontanter behövs som ett alternativ till digitala betaltjänster för att klara av systemhotande kriser. Om elnät eller internetuppkoppling slås ut under en längre period behövs analoga lösningar.
Att tillgodose kontanthantering och bankomater är en del av ett samlat ansvar. Bankverksamhet är redan omgärdat av omfattande regleringar. Alla delar av verksamheten måste inte per automatik vara självfinansierade.
När Riksbankskommittén flaggade för att banker ska tvingas ge service som de inte tjänar pengar på blir det dock naturligtvis motreaktioner.
Men för att banksystemet ska fortsätta leva upp till sitt uppdrag att hantera samhällets kontanter krävs ett samlat ansvarstagande. Det bör inte läggas på ett fåtal att finansiera samhällsnyttan med kontanter utan kostnaden bör spridas.
Bankerna vill lägga kostnaden på staten och subventioneras. Men man kan lika väl låta dem skapa ett frivilligt system för att bankerna ska dela på den bördan som uppstår för kontanthanteringen.
Alternativet är att finansiera systemet genom att beskatta samtliga banker. Oavsett lösningen så är det deras ansvar att betala för lösningen.