Polisen och rättsväsendet tillhöt den innersta kärnan i det offentliga uppdraget. De utgör grunden för ett civiliserat samhälle tillsammans med sådant som räddningstjänst och försvar. Ger Polisen och rättsväsendet vika så ger allting annat vika.
Dit har vi inte kommit än. Även om våldsbrotten och ungdomsrånen har ökat. Även om unga personer som grips för mycket grova brott kan vara tillbaka på gatan redan samma dag – trots att risken för upprepad brottslighet är uppenbar. Men något måste göras för att återupprätta tron på Polisen och rättsväsendet. Även om Polisen och rättsväsendet inte har gett vika så är förtroendet skakat, inte minst hos de minderåriga brottsoffer som under förnedrande former berövas på sin egendom, sina kläder, sin värdighet och sin tro på samhället och sina medmänniskor.
Den före detta polisen Mustafa Panshiri – som föreläserser om integration, invandring och inkludering i samhället – uppmärksammade nyligen detta i SVT Agenda (16/2):
”Tar vi inte tag i det här problemet just nu så kommer vi inom en snar framtid att se etniska svenskar starta medborgargarden, också kommer man att ge sig på förövarna och bryta armen på dem och deras familjemedlemmar. Och då kommer inte gemene svensk på gatan att bry sig om det.”
När samhället inte klarar av att garantera skydd och säkerhet från sadistisk och förnedrande behandling från minderåriga – är det inte konstigt om brottsoffren, deras föräldrar, anhöriga och vänner försöka lösa situationen.
Om politikerna vill slippa en debatt om medborgargarden som tar lagen i egna händer och om människor som söker tryggheten i bevakade grindsamhällen måste rättsapparaten få förstärkningar av helt nya proportioner – och det snabbt.
Polisen och åklagarna behöver resurserna och kompetensen att lagföra en högre andel av de unga brottslingar som rånar och sedan misshandlar och pissar på sina hjälplösa offer. Domstolarna behöver ökade anslag för att hantera ett växande antal rättsprocesser. Dessutom behöver det lägsta straffet för rån skärpas, som i dag endast är ett års fängelse.
Vidare behöver LVU, lagen om vård av unga, skärpas så att fler unga brottslingar omhändertas av sociala myndigheter. Dessutom bör den generella straffrabatten för unga vuxna i åldern 18–21 år tas bort helt. Något måste också göras för att stävja utnyttjandet av straffmyndighetsåldern och rekryteringen av allt yngre barn och ungdomar till den organiserade brottsligheten.