Moderaternas partistämma i Västerås blev en övning med många viktiga sakpolitiska beslut när det gäller att skärpa svensk bidragspolitik och rädda landets kommuner från ekonomisk kris. Stämman gick längre än vad partistyrelsen ville på flera punkter, och genomdrev både kvalificeringskrav för nyanlända för full tillgång till trygghetssystemen – och lägre bidrag totalt.
Tillsammans med skattesänkningar, som relativt sett är mest gynnsamma för låg- och medelinkomsttagare, är det meningen att skärpningarna av bidragssystemen ska stärka drivkrafterna att ta ett jobb.
Receptet är inte nytt. Kampen mot utanförskapet, som initierades av Fredrik Reinfeldt, handlade om att bryta bidragsberoende och ge människor en chans att komma tillbaka. Sänkt skatt, och mer pengar kvar i plånboken, var arbetslinjens ena huvudspår. Ett annat var att befria de bidragsberoende från försörjningsstödets inlåsningseffekter.
Tyvärr övergav Moderaterna i samband med att man blev ”det nya arbetarpartiet” det tredje spåret för att komma tillrätta med utanförskapet – förändringar av arbetsrätten. De nya Moderaterna hade ingen lust att i onödan stöta sig med LO och arbetsmarknadens insiders. Som tidigare finansminister Anders Borg i efterhand konstaterat var det ett stort misstag av Alliansregeringen att inte reformera arbetsmarknadslagstiftningen medan man hade möjlighet.
Konsekvenserna är tyvärr uppenbara. Utanförskapet biter sig fast trots flera år av högkonjunktur. Systemet med turordningsregler, frikostiga bidrag och höga skatter på låga inkomster har skapat en situation där få nya kommer in och få redan etablerade vågar röra på sig. Trösklarna är så höga att många nykomlingar med bristande språkkunskaper och utbildning aldrig får en chans att etablera sig, arbeta och betala skatt.
Moderaterna gör rätt som skärper bidragspolitiken. Då ersättningssystemen slukar resurser som behövs inom skolan, sjukvården och omsorgen är det orimligt och helt ohållbart att bidrag konkurrerar ut vanlig lön för många.
Den stramare bidragspolitiken skulle dock få mer effekt om det förenades med skarpa reformer som gör det lättare att gå från arbetslöshet till arbete. När moderatledaren Ulf Kristersson säger att han vill ”återupprätta” arbetslinjen från den förra Alliansregeringens tid får det inte stanna vid sänkt skatt, striktare regler för försörjningsstöd och kvalificeringskrav till ersättningssystemen.
Sverige behöver även en moderniserad arbetsrätt, där 70-talets arbetsmarknadslagstiftning förändras för ökad produktivitet, trygghet och flexibilitet.