Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
KRITIKEN mot den fackliga rörelsen har bitvis varit överraskande frän under centerstämman.<br>?Nu när banden mellan staten och kyrkan brutits är det dags att skilja LO från staten?, sa CUF:aren Magnus Andersson under debatten om jobben. <br>Och hans ordförande Fredrick Federley klippte till med att vi helt bör slopa kollektivavtalen. Han vill att man lokalt ska kunna göra upp om villkoren med arbetsgivaren.<br>?I dag blir man ju inbakad i någon slags engelsk fruktkaka vare sig man vill eller inte!?<br>Det är nya tongångar som man för några år sedan oftast hörde bland välskräddade och vattenkammade nyliberaler som flockas kring Stureplan och tror att närmast total brist på regler är lösningen på världsproblemen.<br>Strejk trots arbetsfred<br>Det som gav mest larm var ändå stämmans beslut att partiet vill begränsa fackliga sympatiåtgärder. Frågan har aktualiserats genom papperskonflikten i Finland som lett till övertidsblockader i Sverige. Trots att det finns svenska kollektivavtal och trots att arbetsfred gäller.<br>Jag tror att många är både lite störda och frågande till den typen av sympatiåtgärder. Men kryphål av det slaget går det ju aldrig att säkra en arbetsfred oavsett vad man skrivit in i kollektivavtalen. Respekten för träffade avtal påverkas också.<br>Självklart ska fackliga organisationer kunna utlysa strejker. Precis som arbetsgivare har ett, låt vara väldigt trubbigt, lockout-vapen att ta till när det blir kris och man kört huvudena i väggen. Det är ju de regler vi har på arbetsmarknaden.<br>?Centern högerparti?<br>Men ska oenighet mellan Pappers och arbetsgivarna i Finland verkligen kunna leda till att man tillgriper kännbara sympatiåtgärder i Sverige? Och få kullkasta vad man kommit överens om i Sverige?<br>Jag förstår att LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin är mycket kritisk till beslutet på centerstämman och talar om centern som ett högerparti med nyliberal inriktning. Det är hennes jobb att säga så och att tjurigt bita sig fast vid möjligheterna till sympatiåtgärder så länge de finns. Men det betyder ju inte att de är rimliga.<br>Bakom låst dörr lär nog även Wanja Lundby-Wedin fundera över vad handslagen efter träffade avtal egentligen är värda då konflikter på andra håll ändå kan användas för att agera i strid mot överenskommelserna. När hon hävdar att sympatiåtgärder är ett sätt att utjämna styrkeförhållandet mellan parterna känns det mest som ett illa genomtänkt försvar för en dålig sak.<br>Mindre facklig makt<br>Det är klart att om centern skulle få gehör för kravet så skulle fackets makt minska något. Men egentligen är det ingen stor sak. Mest en anpassning till vad som borde vara rimligt. Jag vet inte hur många svenska pappersarbetare som spontant knyter nävarna när de uppmanas vägra jobba övertid på grund av Pappers konflikt i Finland. Inte lär väl stridsviljan vara på topp i alla fall?<br>Efter tongångarna på stämman och de fräna attackerna mot socialdemokraterna så är det möjligt att man på den kanten försöker utmåla centern som antifackligt. Så blir det ju ofta när något parti vågar ha förslag som även ytterst begränsat minskar fackets makt.<br>Enhälligt beslut<br>Men det är samtidigt värt att notera att beslutet om begränsade sympatiåtgärder togs enhälligt av stämman. Och att ungdomsförbundets ordförande Fredrick Federley fick med sig cirka 30 procent av ombuden bakom förslaget att helt slopa kollektivavtalen. Onekligen lite nya stämningar inom centerrörelsen.<br>Sedan är det väl inte troligt att den borgerliga alliansen driver frågan om begränsade sympatiåtgärder. Det finns ändå annat som är viktigare att ta itu med. Jobben förstås! Därför lär man inte heller ta strid mot fackföreningsrörelsen.<br><br>bo.ostman@kuriren.com
