LEDARE: Amatörpolisen i Luleå kommun

I LULEÅ mullrar det fortfarande inom socialnämnden sedan leda-moten Staffan Eriksson (m) till sist offent-liggjort den uppmärksammade svindeln vid socialförvaltningen. Det gillade inte nämndordföranden Leif Wikman (s) därför att han ansåg att det kunde försvåra polisutredningen och leda till att polisens överraskningsmoment förstördes. Tramsigt. Det finns naturligtvis ingen anledning att hysch-hyscha i frågor av det här slaget. Staffan Eriksson har gjort rätt som berättat om det upprörande bedrägeriet med skenanställningar. Leif Wikman må eventuellt älska detektivromaner och intressera sig för polisarbete, men så länge han är ordförande i socialnämnden bör han inte leka amatörpolis och bildlikt vifta med batonger mot andra folkvalda. Jag tror att Wikman har fullt upp med att försöka klara sitt vardagliga uppdrag ? Ett försök skrämma andra till tystnad När han kallade in kommunjuristen Eva Beselin till ett sammanträde med arbetsutskottet för att få eldunderstöd i attackerna mot Staffan Eriksson blev det bara lite över-drivet fjantigt. Och ett genomskinligt försök till själv-försvar. Den Wikmanska tribunalen hör inte hemma i det kommunalpolitiska livet i Luleå. Där har ledamöter all rätt i världen att uttala sig för massmedia i vilka frågor de vill. De ska inte behöva riskera att rullas i tjära och fjädrar innan de kedjas fast vid kyrkporten för allmän bespottning. Leif Wikman har all anledning att fundera över sin egen roll, meddelarfriheten och vilka konsekvenser hans överilade ageranden i den här affären kan få. Det är möjligt att han och socialdemokraterna vill ha en ännu tystare Luleå kommun. Säkert skräms också både politiker och tjänstemän till ökad tystnad efter den här affären. Det är svårt att se att Wikman haft någon annan avsikt heller. Hur många köps ut under tystnad? Samtidigt får vi veta att man kan begå allvarliga brott inom socialförvaltningen utan att det polisanmäls. Leif Wikman (s) menar att det kan kosta extra pengar under en polisutredning och skapa svårigheter att avskeda någon även efter en fällande dom. Med den inställningen måste man fråga sig hur många allvarliga fall av liknande slag som de aktuella bedrägerierna det varit i Luleå egentligen när man i en förvaltning som årligen omsätter 1.300 miljoner tar sådana hänsyn. Vad jag vet har man ju köpt ut ett antal personer från tjänster i kommunen under senaste åren, men det kanske handlar om långt flera med tanke på hur Wikman verkar måna om ekonomin i det här fallet.

Ledare: Amatörpolisen i Luleå kommun

NOTERAT / fredag