EU-mötet natten till torsdagen fick avslutas i oenighet vad gäller tillsättandet av de tre tunga posterna inom EU: ny ordförande i Europeiska rådet efter Herman Van Rompuy, en ny utrikeschef efter Catherine Ashton och en ny ordförande i eurogruppen.
Stats- och regeringscheferna för de 28 medlemsländerna har mycket att ta hänsyn till. Det handlar om en balans mellan nord och syd, mellan öst och väst, mellan höger och vänster, mellan män och kvinnor.
Att få ihop den ekvationen lyckades man inte med i den första omgången. Nästa möte ska se den 30 augusti.
Vi såg i valet av ny ordförande för EU-kommissionen hur olika viljor argumenterade för olika kandidater. Jean-Claude Juncker fick tummen ned av bland andra Storbritannien, som ser Juncker som en representant för federalisterna inom EU, som vill stärka Bryssels makt gentemot de enskilda länderna. Det är något som britterna inte minst har svårt att acceptera. Britterna vill minska EU:s makt, och den brittiske premiärministern David Cameron har lovat en folkomröstning om fortsatt brittiskt medlemskap om de konservativa vinner nästa parlamentsval. Hur pass klokt detta är funderar nog inte David Cameron på eftersom EU har blivit en betydande inrikesfråga för britterna efter att det EU-fientliga UKIP (UK Independence Party) fick flest röster i EU-valet i maj. Det är de EU-kritiska rösterna som David Cameron suktar efter. Och han sätter därmed Storbritanniens framtid på spel.
Flera öststater har reagerat mot förslaget att Italiens nuvarande utrikesminister FedericaMogherini ska utses till EU:s utrikeschef. Hon anses vara alltför mjuk mot Ryssland. Hon reste till Moskva efter att Italien tog över ordförandeskapet i EU och förklarade för regeringen där, att allt skulle göras för att alla parter i konflikten skulle få sin beskärda del, vilket kan tolkas som att exempelvis Krimfrågan är avslutad.
Vidare har FedericaMogherini ställt sig positiv till den gasledning som Ryssland planerar, som ska gå runt Ukraina och ansluta Grekland och Italien. Litauen och Lettland bland andra ser detta som att Italien använder ordförandeskapet för att gynna egna intressen istället för att jobba för säkerhet för alla EU:s länder. Gasen är ju en betydande maktfaktor för Ryssland.
Och mot bakgrunden av att EU-toppmötet skärpte tonen mot Ryssland med ökade sanktioner mot både personer och företag på grund av annekteringen av Krim och destabliseringen i östra Ukraina, så framstår förslaget att välja FedericaMogherini till EU:s utrikeschef som alltmer främmande.