Häromdagen fick jag vetskap om att en tidigare kollega inom ledarskribentskrået kandiderar till riksdagen. Det som gladde mig mest var att vederbörande har passerat 65-årsstrecket med ett antal år. Tyvärr är pensionärerna kraftigt underrepresenterade i riksdagen. En genomgång som SVT Nyheter (31/7) har gjort visar att bland kandidaterna till kommun- och landstingsval är personer över 65 år representerade i proportion till väljarna, medan det ser väldigt annorlunda ut på riksdagslistorna.
26 procent av väljarkåren är 65 år äldre, men endast Kristdemokraterna, 25%, och Liberalerna med 24 procent (som min tidigare kollega representerar) kommer ens i närheten av den andelen. Socialdemokraterna har lägst andel med sju procent.
Det är lätt att förstå att äldre inte vill ge sig in i den politiska hetluften på riksplanet. Uppdraget innebär i princip ingen semester. Om du representerar något av länen utanför storstadsområdena förväntas måndag och fredag ägnas åt besök på företag, vårdcentraler och föreningar. Få helger är kalendern fri.
Samtidigt är äldres låga representation ytterligare ett bevis på åldersdiskrimineringen i det svenska samhället. Långvarig erfarenhet av ett yrkesliv och de lärdomar som man tar med sig i livet uppskattas inte lika mycket som ungdomlig kvickhet. Det gäller inom såväl politiken som journalistiken som arbetsmarknaden i stort. Ett demokratiskt underskott må vara ett väl starkt ord, men visst går idéer och perspektiv förlorade när pensionärerna har så få representanter i riksdagen.