"Drill baby, drill!" DÄvarande Alaskaguvernören och vicepresidentkandidaten Sarah Palins oförfÀrade budskap mitt i valrörelsen 2008 blev utskÀllt och hÄnat. Inte minst av Barack Obama, som myndigt förklarade att ökad oljeborrning minsann inte var lösningen pÄ USA:s energiproblem.
ĂndĂ„ var det just president Obama som förra Ă„ret gav Shell tillĂ„telse att borra efter olja i Beauforthavet norr om Alaska.
Efter Deep Water Horizon-katastrofen i Mexikanska golfen 2010 har alla nya amerikanska borrningar till havs stÄtt stilla. Nu har Statoil, Shell, BP, Chevron, Exxon, Gazprom och de andra energijÀttarna samlat sig. Den hÀr gÄngen riktas blickarna norrut.
Politisk stabil
Arktis fövÀntas innehÄlla 30 procent av vÀrldens "Ànnu oupptÀckta" gasfyndigheter, och oljetillgÄngarna i regionen uppskattas motsvara 13 procent av den totala oljereserven. Till skillnad frÄn Mellanöstern Àr regionen dessutom politiskt stabil och Àn sÄ lÀnge fri frÄn bÄde terrorhot och somaliska pirater.
USA Àr inte ensamt om att utfÀrda tillstÄnd för oljeborrning i Arktis. I Alberta genomför Kanada en kontroversiell satsning pÄ att utvinna petroleumprodukter ur oljesand. Ute till havs, bÄde vÀster och öster om Grönland rÀknar danskarna med att finns stora mÀngder olja och gas. Norge och Ryssland arbetar intensivt för att kartlÀgga fler olje- och gasfyndighetern, bland annat i Barents hav.
LĂ€ttare att utvinna
Varför sker allt det hÀr nu?
Dels har ett minskande istÀcke gjort det lÀttare att utvinna naturresurser i Arktis. Dels har tekniken blivit effektivare och mer pÄlitlig. Men att efterfrÄgan och prisbilden pÄ gas- och olja Àr den utlösande faktorn, det förstÄr alla som tankar bilen.
Minskad is gör dessutom nya sjövÀgar farbara. Godsfartyg som vÀljer Nordostpassagen framför Suezkanalen pÄ rutten Rotterdam-Yokohama fÄr en minskad resstrÀcka med tusentals kilometer, och en minskning av koldioxidutslÀppen med 40 procent. I Är vÀntas 1,5 miljoner ton gods skeppas via Nordostpassagen, det Àr dubbelt sÄ mycket som i fjol.
Men vÀderförhÄllandena Àr fortfarande extrema. Bara för att isen smÀlter betyder det inte att Arktis Àr fritt frÄn flytande isberg. HÄrt vÀder, lÄga temperaturer och ett isolerat och otillgÀngligt lÀge försvÄrar dessutom sanering och rÀddningsarbete efter en olycka eller ett oljeutslÀpp.
DÀrför finns det starka skÀl till att vara vaksam och stÀlla hÄrda miljökrav pÄ den som vill utvinna naturresurser eller bedriva kommersiell trafik. Men det bor Àven fyra miljoner mÀnniskor i regionen. Folk som behöver jobb och framtidstro.
MĂ„ste betala
"Kom inte och pÄstÄ att jag vill ha ett moratorium för olje- och gasutvinning till havs", sa Jimmy Stotts, ordförande för Alaska-avdelningen av urfolksorganisationen Inuit circumpolar council, ICC, under en paneldebatt pÄ polarkonferensen i Montreal förra veckan.
Det Àr viktigt att befolkningen i Arktis tjÀnar pÄ utvecklingen och fÄr kÀnna sig delaktig.
I Kanada Àr det sedan 1970-talet lag pÄ att de företag som utvinner olja, gas och mineraler mÄste betala en del av vinsterna till urbefolkningen i omrÄdet.
Men vad Jimmy Stotts och ICC i första hand efterstrÀvar Àr dock varken jobb eller pengar - utan att hastigheten bromsas upp.
"Inuiternas situation skiljer sig mellan lÀnderna, med olika politiska och ekonomiska omstÀndigheter, men vi tycker alla att utvecklingen mÄste vara hÄllbar."
Det gÄr inte att tillrÀckligt betona att effekterna av ett storskaligt oljelÀckage noga ska studeras, utvÀrderas och förebyggas. Reglerna och ansvarsförhÄllandena mÄste vara tydliga. Men de politiska besluten bör ocksÄ baseras pÄ vetenskap och beprövad erfarenhet, inte alarmism och skrÀmselpropaganda.
Arktis Àr inget museum.