Hur ser en bra veteranpolitik ut?
– Det är en politik som bryr sig om de soldater som vi skickat ut på internationella missioner även efter att de är hemkomna. Den soldat som har åkt till Mali eller Afghanistan har inte gjort det för skojs skull utan för att han eller hon utgör säkerhetspolitikens yttersta spjutspets. Det är en uppoffring. För femtio år sedan var det ingen som brydde sig om Kongoveteranerna utan de fick på sin höjd en klapp på axeln när de kom tillbaka. Det gjorde den missionen extra påfrestande för de som deltog.
Hur ser veteranpolitiken ut i dag?
– Den är mycket bättre. Nu har vi en lagstiftning som garanterar att alla veteraner får en femårig uppföljningsplan, som bland annat kan inbegripa kontakt med läkare och samtal. I de fall där veteraner fortfarande mår dåligt har staten ett lagstadgat och livslångt ansvar för detta. Många problem, till exempel posttraumatisk stress, dyker inte upp förrän efter 10–15 år. Varje förband har i dag även en samordnare som är ansvarig för veteranfrågor.
– Akademiska Sjukhuset i Uppsala har en veteranmottagning som är specialiserad på att behandla posttraumatiska stressyndrom. Sen ska man inte glömma bort vår organisations roll. Det är inte alla som vill söka hjälp från sin arbetsgivare. Då kan man i stället få stöd av oss. Vi är utbildade i att prata om traumatiska upplevelser, även om det inte är på professionell nivå. Genom oss kan en kamrat sedan få hjälp att söka sig vidare.
Finns det brister inom veteranpolitiken?
– Civila myndigheter deltar också i internationella missioner och bidrar med människor som arbetar sida vid sida med våra soldater. De är förövrigt också välkomna i vårt förbund. Däremot omfattas inte civilanställd personal av vår nuvarande veteranlagstiftning, trots att staten är arbetsgivare i båda fallen. Det är inte rimligt. Liberalernas Allan Widman lade fram en utredning som föreslog en ändring av detta, men sedan den hamnade hos Försvarsdepartementet har det inte hänt ett dugg.
Försvarspolitiken svänger nu till att fokusera mer på den nationella säkerheten. Behöver vi fortfarande en veteranpolitik då?
– Ja, absolut. Även om vi inte längre har 1 500 soldater utomlands, som då antalet var som störst, kommer det fortfarande att finnas ett behov av internationella insatser inom ramen för ett nationellt försvar. Under kalla kriget var Sverige med i betydande FN-insatser. Vi ska inte stänga dörren för att delta i fler internationella uppdrag.
Borde vi uppmärksamma våra veteraner mer?
– Jämför man med andra länder där den fruktansvärda erfarenheten av krig fortfarande är starkt i det allmänna medvetandet, till exempel Finland eller USA, så har veteranerna en betydligt högre status och uppmärksammas mer. På ett sätt är det ju tur att vi i Sverige har sluppit det.
Vad spelar veterandagen för roll?
– Den är ett erkännande och ett tack från samhället som synliggör oss veteraner. Kungen delar ut medaljer under ceremonin i Stockholm och kransar läggs ned för att hedra stupade kamrater. Det kan uppfattas som ytligt men symbolvärdet är otroligt viktigt. Veterandagen firas för övrigt inte bara i Stockholm utan på många garnisoner ute i landet.