För åtta år sedan vann Alliansen valet. Vi fick den första borgerliga regeringen på tolv år och en av få sedan 1930-talet. Entusiasmen inför valet 2006 var stor inom det borgerliga lägret. Skillnaden mot idag är påtaglig, när regerandet har blivit vana.
Jag minns tydligt känslan efter valet av att vakna på morgonen, slå på radion och höra bra nyheter. ”Regeringen föreslår…” avslutades med en positiv reform. Regeringen föreslår ett jobbskatteavdrag. Regeringen föreslår att apoteksmarknaden ska avregleras. Regeringen föreslår att statliga Vin & Sprit ska säljas. Regeringen föreslår att fastighetsskatten ska säljas. Och så vidare.
Nu är entusiasmen mindre. Både bland väljare och borgerliga politiker tycks det. Tyvärr. För det är inte svårt att hitta på uppgifter för en borgerlig regering 2014-2018.
Nytt hopp för Sverige, hette Alliansens valmanifest inför valet 2006. Några av rubrikerna är: Ge enskilda individer och familjer mer att säga till om; Trygghet och gemenskap i ett starkt civilt samhälle; Uppmuntra entreprenörer och företagsamma människor.
Det är en bra utgångspunkt för vad en borgerlig politik bör sträva efter. Ett samhälle där politiken inte tar överhanden utan låter människor själva styra över sin vardag. Och där stat och samhälle inte är synonymer.
Jobbskatteavdragen är den reform som främst bidragit till detta. Genom att löntagare får behålla mer av sina egna pengar ökar möjligheterna att själv forma sitt liv. Det bidrar också till att stärka det civila samhället. Mer pengar i plånboken kan låta futtigt eller klyschigt. Men det är pengar som kan användas till ett buffertsparande – och därmed ökad trygghet. Eller till att satsa på en egen affärsidé – och därmed ökat företagande. Eller till välgörenhet eller föreningsverksamhet – och därmed till ett stärkt civilsamhälle. Pengar blir ett medel för ökad frihet, trygghet och gemenskap.
Men att Alliansregeringarna kommit en bra bit på väg betyder inte att det inte finns något kvar att göra. Sverige har fortfarande ett av världens högsta skattetryck, även om vi nu snarare ligger på femte än första plats. Vi har fortfarande arbetsmarknadsregleringar som hindrar ungdomar och invandrare att få ett första jobb. Vi har fortfarande en lång rad regleringar som styr byggande, utformning av bostäder och hyror och som gör det svårt att få en första bostad.
Det är inte säkert att det kommer att bli några enorma förändringar med en borgerlig regering. Men med en socialdemokratisk kommer definitivt inget av det här att bli till det bättre.