Varför?
Varför förliste en världsordning många trott på? Det hade ju varit många skakningar dessförinnan, men på något sätt verkade det ordna sig.
Det fanns inte som 1939 en övertygelse bland goda människor om att man, om än med döden i hjärtat, måste ta striden mot en avskyvärd ideologi och dess praktik.
Det var inte som under kalla krigets uppdelning mellan tydliga block, när fred stavades terrorbalans. 1914 hade Europa upplevt sin längsta period av relativ fred någonsin.
28 juni var det slut. I Sarajevo mördades tronföljarparet i dubbelmonarkin Österrike-Ungern av en bosnienserbisk nationalist. Dådet tände en brand som format den värld vi nu lever i.
I graven gick den mellanstatliga ordning som rått sedan Napoleonkrigen. Det som kallades ”europeiska konserten” hade klarat svåra påfrestningar, såsom krig på Krim och mellan Preussen och Frankrike, konflikter på Balkan och om de koloniala besittningarna.
Dessutom hade Europa nått en nivå av materiell och kulturell utveckling som tycktes borga för fortsatta framsteg.
Europas stormakter och mindre stater hade börjat arbeta på en ordning för internationell konfliktlösning, ett frö till dagens FN.
Och det satt kusiner på tronen i Berlin, London och S:t Petersburg. Då skulle det väl inte kunna bli krig? Men ändå, sommaren 1914 gick det inte längre.
Hundraårsminnet har gett upphov till en flod av skildringar och analyser. Med rätta. Det är hundra år sedan, men ändå nära. Nu som då är världen globaliserad och multipolär, med många maktcentra.
En skola hävdar att 1914 hade så mycket konfliktstoff samlats att det måste bli en urladdning. Än mer skrämmande är väl slutsatsen att kriget berodde på missförstånd, klickande kommunikation och feghet på högsta nivå.
Följden: Tio miljoner soldater och lika många civila dog.
Världen är i dag väldigt annorlunda, men det går att se likheter. Uppåtstigande Tyskland är som Kina i dag. Mellanöstern och länder som Pakistan är vår tids Balkan. USA skulle vara som Storbritannien då – på toppen och rädd för att halka ned. Och fanatism, prestigetänkande, behovet av att försvara sin ”heder”, i dag kallas det trovärdighet, är lika närvarande nu som 1914. I alla fall utanför EU-Europa.
Sarajevo 1914 står som symbol för när förnuft och humanitet kollapsar inför våldsverkare.
Det är hundra år sedan. Men det var likadant i Sarajevo för 20 år sedan. Och på väldigt många håll, i detta nu.