Polisens oförmåga att klara upp vardagsbrott är ett stort problem för privatpersoner och företagare på landsbygden. Förhoppningsvis blir det bättring när den nya polisorganisationen har satt sig, men redan nu kan polisen välja att se allvaret i situationen.
Svensk Bensinhandels vd Robert Dimmlich kritiserar i SvD Brännpunkt (23/2) polisen för handfallenhet och ovilja att utreda vardagsbrottslighet. Sveriges bensinstationer drabbas av 50 000 smitningar årligen, till en kostnad på 44 miljoner kronor. Bensinhandlare har redan låga marginaler på drivmedel, i genomsnitt 14 öre per liter. Dimmlich skriver att polisen lägger ner 95 procent av polisanmälningarna.
Samma problematik syns i de många dieselstölderna runt om i landet. Stölderna drabbar privatpersoner, lastbilschaufförer, skogs- och jordbrukare för att bara nämna några. I fjol anmäldes 9 300 dieselstölder. Mörkertalet tros vara stort. Många struntar i att anmäla då självriskerna är höga. Den låga tilltron till polisen sägs också vara en anledning.
Så här kan vi inte ha det. Fokus på vardagsbrott borde utgöra en grundpelare i polisens verksamhet, ändå har dessa brott lägst uppklarande. Till polisens försvar ska sägas att många av vardagsbrotten är svåra att lösa. Kraven på teknisk bevisning från åklagare och domstolar har ökat under senare år. Ofta är det inte möjligt att få fram sådan bevisning. Fall i vilka det tidigare hade räckt med ett vittne läggs nu i stället ned.
Att vardagsbrotten är svåra att klara upp får dock inte bli en ursäkt för att inte prioritera dem. Brottsförebyggande rådet menar att det finns potential till förbättring. Det handlar bland annat om att fördela personalresurser på ett bättre sätt. Polisen säger sig prioritera vardagsbrottsligheten, vilket dock inte alltid märks ute i verksamheten.
Ett sätt att höja statusen och kompetensen vore att ge arbetet med vardagsbrott specialiststatus. Även starkare fokus på vardagsbrotten redan under polisutbildningen behövs. Nollvisioner från politiskt håll bör däremot undvikas. Orealistiska förväntningar leder bara till besvikelse. Däremot kan politikerna se över om bredden i polisens uppdrag kan minskas. Vidare bör politikerna skjuta till de extra 2 miljarder kronor som Polisen behöver de kommande tre åren för att kunna genomföra omorganisationen enligt politikernas önskemål.
Den nya Polismyndigheten har potential att leda till bättre samordning och effektivare brottsbekämpning. Polismyndigheten får inte bli ytterligare ett exempel på hur politikerna underfinansierar statens kärnområden.