För fem år sedan åkte jag båt med Marita Ulvskog. Det var strax innan förra Europaparlamentsvalet. Hon kandiderade då, liksom nu, till Europaparlamentet, för Socialdemokraterna. Båten gick till Vaxholm.
Det var där fackförbundet Byggnads representanter för tio år sedan skrek ”Go home” till lettiska byggnadsarbetare som anlitats för att bygga om en skola.
2009 var Byggnads stockholmsavdelning Byggettan på väg tillbaks till Vaxholm, för att förtidsrösta i EU-valet. Den händelse som andra, med rätta, kallat en skamfläck för svensk fackföreningsrörelse såg Byggettan som något att vara stolta över. Och Marita Ulvskog var med på tåget, eller båten.
Medan Byggettan åt ostfrallor pratade Ulvskog engagerat om hur dåligt det är när arbetskraft från andra europeiska länder, exempelvis lettiska byggnadsarbetare, kommer till Sverige och arbetar. ”Människohandel”, var det ord hon använde. Som om Lilja 4-ever skulle vara samma sak som när personer från andra sidan Östersjön frivilligt arbetar till bra lön på ett bygge.
Nu är Ulvskog återigen Socialdemokraternas förstanamn i valet. I måndags frågades hon ut i SVT:s program Toppkandidaterna. Hon sa inget om trafficking denna gång, men budskapet är detsamma – utländska arbetare på svenska byggen är ett problem.
Men Ulvskog hade märkbart svårt att svara på vad exakt problemet är. Det var något om lönedumpning och press nedåt på svenska löner. Utan några konkreta exempel som kunde styrka detta.
Tvärtom påpekade programledarna att reallönerna för svenska byggnadsarbetare har ökat. Sedan EU-inträdet har de ökat med över 50 procent. Dessutom har de utstationerade arbetarna rätt till samma villkor som svenska arbetare när det gäller arbetstid och semester. Och facket kan ta strid för att de ska få kollektivavtalets längsta lön.
Till sist ställdes den fråga som sammanfattade varför Ulvskogs retorik inte handlar om några verkliga problem, utan om populism gentemot de väljare hon hoppas på att vinna inom byggfacket:
Om reallönerna för svenska arbetare har ökat och de utländska arbetarna är nöjda för att de får högre löner än i sina hemländer – vem slåss du för?
På sin hemsida uppmanar Ulvskog att man ska följa henne ”I kampen för ett solidariskt EU”.
För någon som egentligen aldrig velat se något EU-samarbete kan det förstås vara logiskt. Svenska jobb till svenska arbetare.
Men exakt vad är det som är solidariskt i att vilja stänga lettiska, polska och irländska arbetare ute från svensk arbetsmarknad? I synnerhet när det är något som vi alla vinner på?