Börjar man skolan om någon vecka kommer man att gå i pension år 2073. Om man fortfarande går i pension vid 65 års ålder då, vill säga. Är pension ens är ett relevant begrepp år 2073, kanske arbetar vi på helt andra sätt så att skillnaden mellan arbete, ledighet och pension inte är så tydlig som i dag. I vilket fall säger tidsperspektivet något om vilken utmaning det är att utbilda elever för morgondagens arbetsmarknad.
För bara tjugo år sedan var Internet en nyhet, i dag är det något som genomsyrar både arbetsliv och vardag. Vad har hänt i världen om tjugo år igen, eller om fyrtio?
Tyvärr handlar den skolpolitiska diskussionen sällan om detta – hur vi skapar förutsättningar för att elever skaffar sig rätt kompetens inför framtiden.
Oftare handlar den om betyg ska delas ut i årskurs si eller så, eller om man ska få ha keps på sig inne eller inte. Det är inte oviktiga frågor. Men man borde nog ägna mer tid åt att fundera över vad eleverna faktiskt ska lära sig när de sitter där utan keps.
Påfallande ofta präglas också de skolpolitiska diskussionerna ofta av en önskan att göra allt ännu mer lika för alla. Det märks på förslag om att förstatliga skolan, förbjuda vinster för privata aktörer, ta bort möjligheter för skolor att sätta ihop egna gymnasieprogram och att göra programmering obligatoriskt.
Men om vi vet ganska lite om hur framtiden kommer att te sig och vilka kunskaper som kommer att behövas då låter det som en dålig strategi. Varför utbilda alla på exakt samma sätt om vi inte vet vilket sätt som kommer att vara det bästa? Varför inte i stället tillåta en större mångfald. Kanske måste inte alla skolor lära ut exakt samma ämnen. Är det verkligen nödvändigt att ha haft syslöjd, kemi eller gympa?
Obligatoriska lärarlegitimationer är en annan reform som bidragit till att strömlinjeforma skolan. Men varför göra det obligatoriskt att ha gått en utbildning som både har problem med kvaliteten och med antalet sökande? Borde det inte snarare vara välkommet att få in fler personer i skolan med andra kompetenser som kan visa sig värdefulla på framtidens arbetsmarknad?
Till sist borde skoldiskussionen också handla om vad man egentligen menar med en bra skola, vilket är det relevanta måttet? Att eleverna lyckas bra i PISA-testet? Att de får bra betyg? Att de får bra jobb? Eller att de får bra liv? Innan man har en idé om vad svaret på den frågan borde vara kan man knappast heller föra någon intressant diskussion om vad skolan bör lära eleverna.