Självklart finns det thaikrogar i Boden, Luleå och Kalix.
Att det thailändska köket är populärt märks tydligt på utbudet av restauranger i Sverige där thaikrogar blivit nästan lika vanliga som pizzerior.
Thailändsk mat, ja tack! Men mat från Thailand, usch då!
Eller hur ska man annars förstå Yvonne Stålnacke, kommunalråd (S) i Luleå som tycker att det ”känns tokigt” att en del av den kyckling som serveras i kommunens skolor importeras från Thailand.
”Att kycklingen kommer från Thailand kan nog ingen tycka är bra. Sen undrar man ju hur bra den kan vara om den kommer därifrån”, kommenterar hon Norrbottens-Kurirens nyhet den 10 april.
Frågan är varför detta är så självklart?
Eftersom skolmaten upphandlas måste den klara av de kvalitetskrav som kommunen ställt upp. Det betyder att den kyckling – producerad av Findus – från Thailand som nu serveras i skolorna, i konkurrens med andra produkter visat sig vara den som bäst motsvarar kommunens krav. Vad är problemet?
Jag vet inte om Stålnacke själv har besökt Koh Samui eller Phi Phi-öarna. Men mer än 300.000 andra svenskar reser varje år till thailändskt sol och bad. Där äter de gladeligen thailändsk kyckling varje dag i pad thai och currygrytor.
Hittills har ingen haft några synpunkter på detta. Men när samma kyckling dyker upp på tallrikarna här är det plötsligt ett problem.
En extra knorr i sammanhanget är att den svenska regeringen just nu hjälper svenska företag att öka sin export av kycklingfötter och grisöron till Kina. Svenska politiker älskar att tala vitt och brett om svensk matexport. Men när den logiska motsvarigheten – matimport – kommer på tal falnar entusiasmen genast. Det är paradoxalt.
Stålnackes parti Socialdemokraterna har i själva verket en lång historia av att inse just fördelarna med internationell handel. Den har bidragit till Sveriges välstånd. I dag bidrar den också till att svenskar kan äta bra mat till en rimlig kostnad.
I ett reportage beklagar sig kommunens kostekonom över att skolbarnen i Luleå får nöja sig med mager, billig sej i stället för fet, dyrare lax. Det gäller att hålla på slantarna för att få kalkylerna att gå ihop. Att då rata prisvärd kyckling för ett dyrare alternativ av det enda skälet att det ”känns tokigt” ökar knappast laxbudgeten.
Trots detta kommer säkerligen krav nu väckas om att kycklingen i thaigrytan ska produceras någonstans i trakten. Kruxet blir förstås att få fram tillräckliga kvantiteter av kokosmjölk och cashewnötter på de här breddgraderna.