Varför arbetar vi? Det var en av de frågor som ställdes i det första avsnittet av SVT:s program Idévärlden (finns på SVT Play). Med tanke på att ”jobben” är en av politikens mest centrala frågor är detta ett förvånansvärt underdiskuterat ämne.
Stort utrymme i det första avsnittet fick sociologen Roland Paulsen, Sveriges mest framstående arbetskritiker. Paulsen talade om ”arbetets tilltagande meningslöshet” och menade att vi lever liv ”underordnade ett allt tommare arbete”, där många använder en stor del av arbetstiden åt privat nätsurfande. Måste vi då tillbringa så mycket tid på våra arbetsplatser?
Eftersom produktiviteten har fördubblats sedan 1970-talet, skulle vi kunna jobba hälften mot då och ändå ha samma levnadsstandard, menade Paulsen.
Men är det säkert att alla föredrar att få mer fritid och mindre pengar? Och hade produktiviteten ökat på samma sätt om vi bara fokuserat på de ytterst konkreta arbetsuppgifter (bondgård) som Paulsen tycks favorisera?
Paulsens budskap är påfallande moralistiskt. Han drar sig inte för att döma ut vissa yrken som meningslösa eller påstå att människor luras att köpa varor och tjänster som de egentligen inte behöver. Behöver jag den nya soffan, en vecka på Kanarieöarna eller gymkortet? I vilket fall är nog inte just Roland Paulsen den som ska avgöra detta.
Mot Paulsens arbetskritik ställdes bland annat Eva Uddén Sonnegård, tidigare statssekreterare i Alliansregeringen. Hon fick företräda den moderata arbetslinjen, men hade egentligen kunnat representera vilket parti som helst i den politiska mittfåran. Där är budskapet, för att exempelvis låna en formulering från Socialdemokraterna: Alla som kan arbeta ska arbeta. Uddén Sonnegård lyfte fram arbete som ett sätt att finansiera välfärdsstaten, men menade också att vi ska använda skattemedel för att skapa arbeten.
Här får arbetet ett egenvärde, oavsett om det är meningsfullt eller bidrar på något sätt.
Det post-industriella samhället förtjänar en seriös diskussion om arbetets vara. Måste alla arbeta, eller räcker det att försörja sig själv? Arbetar vi för att fylla vissa materiella behov, förverkliga oss själva, göra världen bättre eller bidra till välfärdsstaten?
Problemet med både Paulsen och Uddén Sonnegård är att de tycks tro att de sitter inne med ett svar som passar alla. Mindre arbete eller mer arbete. Snarare är det nog så att det inte finns någon patentlösning i ett samhälle där människor har olika idéer om vad de vill få ut av tillvaron.