Alf Svensson gjorde helt oplanerat ett strålande personval till Europaparlamentet 2009. Bland väljarna som röstade kristdemokratiskt markerade hela 36,5 procent hans namn. Personkryssen förde honom överraskande från nionde plats på valsedeln till Bryssel och KD:s enda mandat.
I dag är Alf Svensson ledamot av utskottet för utveckling och suppleant i utskottet för utrikes frågor. Han har avböjt att kandidera ytterligare en period. Efter 50 år som politiker har det blivit dags att flytta hem till Gränna och ägna mer tid åt barnbarnen.
När jag möter honom i arbetsrummet i Bryssel är det påtagligt att det inte är utan vemod som han lämnar Bryssel. Men uppdraget varar fram till sommaren och Alf Svensson lär fortsätta hålla hög profil i debatten.
Inför Kristdemokraternas kommundagar stack han ut hakan och menade att partiet åter måste närma sig sin kärna – de kristna värderingarna: ”Det behövs inte fyra partier för att tala om hur viktigt det är med jobbskatteavdrag. Det måste finnas ett parti som lyfter fram de värderingar som burit Västeuropa, vår kultur och tradition.”
I den postmoderna tidsåldern ryggar många tillbaka inför ett begrepp som ”kristna värderingar”. Men Svenssons tanke är inte att KD ska värva fler pingstvänner. Tvärtom är poängen att även dem som inte tror att Jesus var Guds son har stor anledning att bejaka de kristna värderingarna.
Det är i kristna länder som idéer om demokrati och människors lika värde har fått starkast fotfäste. Det är inget skäl att se ned på andra kulturer. Men alla som tror på vår västeuropeiska samhällsmodell bör vara medvetna om sambandet med den kristna traditionen.
Om knappt en månad är det val till EU-parlamentet och opinionsmätningarna visar precis som i riksdagsvalet på ett osäkert läge för KD. Det är långtifrån säkert att partiet får någon plats. Det är ingen ny situation för en kristdemokrat. En av anledningarna till att Alf Svensson trivts så bra i Bryssel kan vara att korridorerna kryllar av partikamrater. Europeiska folkpartiet, den kristdemokratiska/konservativa partigruppen – där svenska KD och M ingår – är störst i parlamentet.
Dessutom var det kristdemokrater som tog initiativet till Europeiska kol- och stålgemenskapen i ruinerna efter andra världskriget. Med grundfäder som Konrad Adenauer, Robert Schuman och Alcide de Gasperi är det inte fel att lyfta fram EU som ett kristdemokratiskt projekt.
Det kristna arvet binder oss samman och förenar oss, trots att vi ofta tycker och tänker olika. Det är värt att tänka på i en tid då EU skakas av inre och yttre hot i form av ekonomisk turbulens, populism och ett militärt starkt och oberäkneligt Ryssland.