Inga överraskningar. Extrastämman gick planenligt. Fredrik Reinfeldts efterträdare är utsedd. Anna Kinberg Batra är Moderaternas partiledare och Alliansens statsministerkandidat.
Ur Kinberg Batras stämmotal i Solna framkom att hon är villig att satsa mer på försvaret samt genomföra en studie om vilka konsekvenser ett svenskt medlemskap i Nato skulle få Sveriges del. Det är glädjande signaler.
I regeringsställning var Moderaterna länge ovilliga att tala om höjda försvarsanslag. Fram till Rysslands annektering av Krim fick man känslan av att försvaret mest sågs som en budgetregulator. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) talade vid ett tillfälle till och med om försvaret som ett ”särintresse”.
När det gällde Nato var Reinfeldts utgångspunkt att ett medlemskap endast kunde bli aktuellt när Finland redan gått med, det fanns en stark svensk opinion för det och när Socialdemokraterna sade ja. Politiskt-taktiskt må det ha varit det smartaste sättet att belysa den polariserande frågan om Nato. Ett mer ansvarsfullt perspektiv hade varit att utgå från Sveriges försvarsförmåga.
Det behöver inte längre automatiskt vara ”otaktiskt” för en moderat partiledare att prata om försvaret. Med ett oroligt omvärldsläge har försvarsfrågorna tagit en allt större plats i svensk debatt. Stödet för höjda försvarsanslag ökar stadigt. Det håller också på att hända saker med Nato-opinionen. Enligt en färsk mätning från DN/Ipsos tycker 33 procent av väljarna att Sverige bör gå med i Nato, en statistiskt säkerställd ökning med fem procentenheter jämfört med i april.
Kinberg Batra har goda utsikter att bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Men det är inte raka spåret. Valförlusten bör tas på allvar. Det finns anledning till självrannsakan och omprövning inom flera områden. Det gäller försvaret, som Kinberg Batra är inne på, migrationspolitiken är ett annat exempel. Det går inte att komma dragandes med exakt samma budskap en gång till och hoppas på att väljarna ska strömma till 2018 bara på grund av oredan under de rödgröna.
En ännu mer angelägen uppgift för den nya partiledaren torde vara att samla partiet. Kritiken mot decemberöverenskommelsen har varit massiv. Det är inte bara partiaktiva ute i föreningarna som luftat sin kritik. Gamla partiledare som Carl Bildt, Bo Lundgren och Ulf Adelsohn har öppet ställt sig frågande till uppgörelsen, som kallats demokratiskt tvivelaktig och ett sätt att ge bort makten till en minoritetsregering som i fortsättningen enbart behöver bry sig om att få Vänsterpartiets stöd i budgetfrågor.
Anklagelserna om att lättvindigt lägga makten i knät hos motståndarna ger inte Kinberg Batra något starkt utgångsläge som oppositionsledare. Desto större anledning för henne att motbevisa kritikerna och snabbt börja visa vad en aktiv oppositionspolitik är för något.