Kent Ögrens presskonferens blev något av ett antiklimax. Inför ett stort medieuppbåd berättade Ögren på fredagen att han slutar som landstingsstyrelsens ordförande vid årsskiftet.
Jaså, verkligen? Det var då ett sensationellt beslut.
Maktstriden avgjordes för flera veckor sedan. Landstingsfullmäktige avsatte honom.
Två socialdemokratiska fullmäktigeledamöter villkorade till och med sin lojalitet mot att ”despoten” Kent Ögren inte föreslogs till några nya förtroendeuppdrag för Socialdemokraterna.
Men bara för att striden är över betyder det knappast att det är slut på bitterhet och sura miner.
Kent Ögren sitter kvar som ledamot i landstingsstyrelsen och fullmäktige.
Landstingspolitiken är märklig. Vi har en rödgrön majoritet i landstingsfullmäktige. Men landstingsstyrelsens ordförande kommer från Norrbottens Sjukvårdsparti.
Det är verkligen inte idealiskt att Kenneth Backgård (NS) tvingas administrera Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets budget. Men den rödgröna majoriteten i fullmäktige är också lövtunn, vilket ordförandevalet tydligt visade.
Det parlamentariska läget är besvärligt. Det innebär dock inte att Backgård ska lämna walk over till en rödgrön regim som inte klarar att hålla ihop.
Landstinget ska spara en miljard kronor under de kommande åren. Det borde vara ett starkt skäl att hitta lösningar på sjukvårdens problem över blockgränserna.
Tyvärr pekar ingenting just nu mot att de rödgröna är intresserade av en konstruktiv dialog. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tackade upprepade gånger nej till den vice ordförandepost i landstingsstyrelsen som Sjukvårdspartiet och Alliansen erbjöd dem. I stället för insyn och ansvar valde de rödgröna att stå sig på sidan om och skälla.
I dagens Kuriren avhandlas Socialdemokraternas kris över flera sidor. Mycket handlar om turerna som ledde fram till Ögrens avgång och partiets sämsta valresultat i landstinget på 80 år. Det är intressant läsning.
Framförallt fastnar jag för den förklaring som partidistriktets ordförande Karin Åström för fram i artikeln: Allt är egentligen Alliansregeringens fel.
”Vi har haft en blå regering som satt käppar i hjulen för oss för att kunna ta de goda beslut vi velat ta, vilket inneburit många nedskärningar på en del håll och det är smärtsamt.”
Vi tar bara goda beslut. Allt annat är skit och det är de andras fel. En rak vänster signerad Karin Åström.
Med den mentaliteten i partidistriktets ledning anar man att det blir svårt att komma tillbaka, med eller utan Ögrens despotiska ledarstil.
Socialdemokraterna borde bry sig mer om sjukvården än att försöka skapa största möjliga konflikt.