I år är det 150 år sedan den liberale finansministern Johan August Gripenstedt avskaffade skråväsendet och införde näringsfrihet. Det är ett jubileum som är väl värt att fira.
Medan alla vet det mesta om Per Albin, Palme och Göran Persson så är Gripenstedt bortglömd i den svenska historieskrivningen. Mycket märkligt.
Fram till mitten av 1800-talet var Sverige ett av Europas fattigaste länder. År 1870 var den svenska medellivslängden mindre än hälften så lång som i dagens u-länder. Spädbarnsdödligheten var tre gånger så hög.
Skråväsendet hade tidigare avgjort vem som fick producera vad, hur mycket, med vilken arbetskraft, och till vilket pris. Hade inte staten dragit sig tillbaka hade aldrig Lars Magnus Ericsson startat sin mekaniska verkstad på Drottninggatan i Stockholm år 1876. Och han hade inte kort därefter börjat konkurrera med amerikanska Bell, som haft monopol på telefoner.
LM Ericsson var inte ensamt att dra nytta av näringsfrihet, frihandel och sänkta skatter. Några få decennier senare hade Alfa Laval, Atlas Copco och andra företag som än i dag dominerar svenskt näringsliv etablerat sig globalt.
Under perioden 1870-1964 var Sverige världsledande i tillväxt – efter Japan. Det folktomma landet i Europas utkant hade utvecklats till ett av världens absolut rikaste och modernaste länder. Den växande ekonomin gav radikalt förbättrade levnadsförhållanden och Sverige var ett av världens rikaste länder under 1920-talet.
Finansminister Johan August Gripenstedts gärning har skildrats utmärkt i Per T Ohlsons ”100 år av tillväxt”. Lagom till 150-årsjubileet belyses Gripenstedts insats förtjänstfullt i Vetenskapsradion (Sveriges Radio P1 24/4) samt i Axess TV:s dokumentärserie ”150 år av näringsfrihet” (premiär på måndag 28/4, men det första avsnittet går redan att se på webben).
Tillväxten och välståndet varade omkring 100 år, fram till efterkrigstiden, då marxistiskt influerade socialdemokrater plötsligt ville experimentera med höjda skatter och tvångssocialiserade företag. Mellan 1950 och 1990 ökade skatteintäkterna som andel av BNP från 20 till över 50 procent. Det är först nu som den skadliga trenden har brutits och Sverige åter börjat likna andra europeiska marknadsekonomier.
Ekonomin är friare och mer globaliserad i dag än tidigare, men Gripenstedts gärning bör tjäna som en påminnelse även i vår tid, då socialdemokrater låtsas som om tillväxt är något som kan planeras fram i statliga ”innovationsråd”.
Vi vet inte på förhand vilka lösningar som är de bästa. Det är människors skaparkraft som skapar välstånd. Släpp den fri.