LO:s vice ordförande Tobias Baudin skrev i går (23/9) på NSD:s ledarsida om några av de utmaningar som väntar svensk arbetsmarknad i spåren av flyktingtillströmningen.
Med anledning av att bland annat Svenskt Näringsliv uppmärksammat höga ingångslöner som ett integrationshinder framhärdade han:
”De gör skillnad på folk och folk. På den som varit på svensk arbetsmarknad länge, och på den som är ny. Det har gällt ungdomar, nu gäller det flyktingar.”
Baudin anklagade näringslivet för att fokusera på människors brister:
”Den som är ny ska betala för att få komma in på arbetsmarknaden.”
Men problemet är ju just att det är för många nykomlingar som får betala redan i dag.
En rad tunga aktörer som OECD, Långtidsutredningen och IFAU har pekat ut de höga svenska ingångslönerna som ett stort bekymmer. Konjunkturinstitutets lönebildningsrapport kom fram till att ”svensk arbetsmarknad är tudelad mellan de som är fast etablerade och de som inte är det”.
Många nyttiga jobb av det enklare slaget har redan prisats ut av höga löner (och höga skatter). Utsatta grupper på arbetsmarknaden – som unga, lågutbildade, funktionshindrade och migranter med bristande språkkunskaper – har svårt att ta sig över de höga trösklar som byggts upp runt de typiska förstajobb som fortfarande finns kvar.
Alliansregeringen genomförde en del reformer på det här området – bland annat infördes rabatterade arbetsgivaravgifter för unga, sänkt restaurangmoms samt rot- och rut-avdrag. Även om det var långt ifrån tillräckligt så hjälpte det åtminstone en bit på vägen.
Under den rödgröna regeringen går utvecklingen åt ett annat håll. Höjda arbetsgivaravgifter för unga och en nedtrappning av rot- och rut-avdragen innebär att ännu fler kommer att stå ännu längre från ett riktigt jobb. Detta samtidigt som fler migranter än tidigare söker sig till Sverige.
Arbetsmarknadens parter styr i hög utsträckning svensk lönebildning. Framförallt LO har – med målet om jämlikhet för ögonen – drivit igenom en sammanpressad lönestruktur, där möjligheten att göra lönekarriär är liten. Slutlönen efter ett långt yrkesliv ligger i vissa branscher bara några tusenlappar över ingångslönen.
Tyvärr finns det inga tecken på att LO skulle vara berett att ompröva sin hållning. Tobias Baudin skriver i NSD att han ”aldrig förstått” hur sänkta löner kan skapa fler jobb. Kanske kunde den tidigare vice ordföranden i Kommunal vända sig till en annan före detta förbundsordförande inom LO för att få det förklarat?
2010 slöt IF Metall ett ”yrkesintroduktionsavtal” med Teknikföretagen, som innebar att ungdomar kunde anställas till 75 procent av avtalsenlig lägstalön under en begränsad period. Logiken bakom avtalet var enkel: Lägre kostnader ger fler jobb.
Ordförande för IF Metall på den tiden var ingen mindre än Stefan Löfven.