Regeringen tänker tillsätta en utredning om hur man ska ”strama upp” apoteksmarknaden.
Folkhälsominister Gabriel Wikström (S) säger till Aftonbladet (9/6) att tillgängligheten på apotek på landsbygden har minskat sedan omregleringen 2009 och att konsumenterna i dag har svårt att få tag på sina mediciner.
Vad yrar han om?
Enligt Sveriges apoteksförening svarar 97 procent av kunderna ”bra”, ”mycket bra” eller ”utomordentligt bra” på frågan hur de upplevde sitt senaste apoteksbesök. Tre apotekskedjor finns med på 15-i-topp-listan över Sveriges mest ansedda bolag.
På monopolets tid fanns det 929 öppenvårdsapotek i Sverige. I dag har de ökat till 1303.
Innan omregleringen gick det 10 000 personer per apotek. I dag går det 7 400 personer per apotek.
Tre av fyra svenskar har i dag mindre än fem minuter till närmaste apotek. Nio av tio når ett apotek inom tio minuters bilfärd.
Apotekens öppettider har ökat med 73 procent. 2014 höll apoteken i genomsnitt öppet 54 timmar i veckan (2014). Antalet söndagsöppna apotek har ökat med 174 procent.
Glesbygdslänen Jämtland, Västerbotten och Gotland har flest apotek per invånare. Stockholm, Blekinge, och Södermanland har den lägsta apotekstätheten.
Endast på fyra orter som kan beskrivas som landsbygd har ett apotek lagts ned, Marstrand, Löttorp (som på monopoltiden endast hade öppet sex veckor per år) Kvänum och Lima.
95 procent av de receptbelagda läkemedlen expedieras direkt.
Enklare receptfria mediciner får dessutom säljas av snabbköp och bensinmackar, vilket ytterligare förbättrat servicen i glesbygd.
Apotekskunderna är nöjda och tillgängligheten har ökat. Är det verkligen så fruktansvärt?
Alliansregeringens apoteksreform kritiserades hårt av den dåvarande oppositionen. Allt var elände med avregleringen. Farhågorna har dock visat sig vara obefogade.
I dag finns inget starkt stöd hos svenskarna för tanken på att återmonopolisera apoteksmarknaden. Reformen fungerar och är uppskattad hos medborgarna. Det kommer ingen utredning att ända på.
Men visst, Gabriel Wikström. Fortsätt gärna.
Kanske går det även att skaka liv i fler gamla nostalgiska åtgärder för mindre mångfald – som att förbjuda radiokanaler och parabolantenner för att skydda statens monopol?
Det råder ingen brist på socialdemokratiska käpphästar att rida in i kaklet.