När EU-valet ska illustreras görs det ofta med bilder på parlamentsbyggnaderna i Bryssel och Strasbourg. Eller med byråkrater som kånkar på portföljer.
Visst är den tekniska beslutsprocessen en stor del av EU-samarbetet. Och visst är byråkratin betungande.
Men det är orimligt att det ska överskugga allt det andra.
Europa är mycket större än EU-organens institutioner. Efter 20 års medlemskap kännas det tyvärr ofta som om det perspektivet saknas i svensk debatt. EU och Europa är fortfarande någon annan stans. Långt borta.
Möjligen är det lite svårare för oss, som varken varit utsatta för krig eller slagit oss fria från nazism och kommunism att hysa några varmare känslor för den europeiska gemenskapen.
Men när EU åter hamnat i rampljuset är det värt att påminna om det som varit.
Känsla för Europa heter den bok Europaparlamentarikern Alf Svensson (KD) och journalisten Sigfrid Leijonhufvud har skrivit lagom till att Svensson lämnar Bryssel och politiken.
Boken, som finansieras av partigruppen EPP och inte finns till försäljning, handlar i liten utsträckning om Alf Svensson. Leijonhufvud har i stället intervjuat tio av Alf Svenssons kristdemokratiska kollegor i EPP från olika delar av Europa.
Bland dem märks profiler som den polske Solidaritetsveteranen Jerzy Buzek, litauiska konsertpianisten Radvile Morkunaite Mikuleniene och den slovakiske hockeylegenden Peter Stastny. Men det är porträttet på tysken och Europaparlamentets tidigare talman Hans-Gert Pöttering som gör störst intryck.
Hans-Gert Pöttering föddes i september 1945 i Bersenbrück. Hans far dödades, troligen, i strid i februari 1945 nära i Stettin, som nu heter Sczecin och är polskt.
När hans mor gick till fots till sjukhuset för att föda passerade hon sitt ockuperade hus som beboddes av polska soldater.
Trots en uppväxt under uppenbart knappa förhållanden i Västtyskland fick Hans-Gert Pöttering tillfälle till studier som ledde till två examina i juridik och en doktorsexamen i statsvetenskap. Avhandlingen handlade om förbundskanslern Konrad Adenauers politik mellan 1949 och 1963.
Pöttering kom in i Europaparlamentet 1979, då det bildades, och han sitter fortfarande kvar. Det har hänt en hel del saker sedan parlamentet blev till.
"Vi hade Berlinmuren och ett delat Tyskland. Så det blev en fantastisk upplevelse att härifrån delta i och följa utvecklingen mot Östtyskland befrielse, Solidaritets framväxt i Polen och de baltiska ländernas frigörelse från Sovjetunionen ."
En nyttig påminnelse. När det nu är EU-val ska vi inte bara blicka mot framtiden. Europa måste också bära med sig sina historiska lärdomar i minnet.