Det är något konstigt med den politiska debatten i Sverige. Ofta sägs det att skillnaderna mellan partierna är små och att debatten därför blir tråkig. Det ligger mycket i detta. Testa att lyssna på en radioutsändning från en partiledardebatt i riksdagen så får ni se. Det är inga rafflande timmar.
Kampen om mittenväljarna riskerar att sudda ut skillnaderna mellan höger och vänster. Alla vill vinna ungefär samma väljare med liknande förslag.
Självklart är det inte oviktigt vilka som vinner valet i höst. Skillnaderna finns där. Men för en lagomintresserad väljare är det nog inte alldeles lätt att upptäcka de stora ideologiska motsättningarna mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt.
Ur det perspektivet vore det välkommet med ett något höjt debattläge. Men också att skillnaderna i sak blir tydligare. När Löfvens möjliga regeringspartner Jonas Sjöstedt går till angrepp mot privata alternativ i välfärden borde det inte råda något som helst tvivel om att borgerliga företrädare står upp för just dessa.
Men det finns också en annan debatt. Den som förs på twitter, på kvällstidningarnas debattsidor, på några tongivande kultursidor och i program som SVT-debatt. Där är tonläget ett helt annat. Och de frågor som diskuteras ligger ofta minst sagt långt ifrån verkligheten.
När svenska väljare rankar viktiga frågor inför valet hamnar jobb, ekonomi och skola högt upp.
Men vad handlar twitterdebatten om?
Till exempel detta: ”Är så sjukt trött på köttnorm, mansnorm, vithetsnorm och heteronorm.” Som en ”socialist, feminist och folkrörelseaktivist” skriver.
Hur många väljare upplever detta som de stora samhällsproblemen?
När det inte är vithetsnormen som debatteras kan det vara LRF:s tilltag att servera hamburgare utanför en skola i Nyköping. Eller det interna mejl som Max VD skickade till sina anställda där han varnade för att höjd restaurangmoms och arbetsgivaravgift är negativt för företaget.
Är hamburgare i Nyköping och ett internmejl verkligen riksnyheter?
De senaste dagarna har en eventuell samtyckeslagstiftning stått på tapeten. Det är givetvis en viktig juridisk fråga. Men frågan är om skillnaden i praktiken skulle bli så stor som många förväntar sig – det blir fortfarande domstolarnas uppgift att reda ut om ett samtycke verkligen förelåg eller inte utifrån någorlunda objektiva kriterier.
Ett annat exempel är EU-debatten. Valet till Europaparlamentet i maj berör stora och viktiga frågor. Hur ska EU se ut? Ska vi gå mot en mer federalistisk union eller fortsätta att värna det mellanstatliga samarbetet? Hur kan vi fortsätta arbetet för att främja de fyra friheterna – fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital? Vilka ekonomiska reformer behövs för att Europa ska stärka sin konkurrenskraft?
Men vad är det som diskuteras på twitter? Huruvida EU är på väg att förbjuda lakritspipor eller inte.
Det märkliga är att det är när dessa ofta perifera eller märkligt skruvade frågor debatteras som den politiska glöden märks. Kan man få önska att det vore tvärtom? Att det var företagsklimat och jobbskapande som väckte mer engagemang än vithetsnormer och lakritspipor.