Vad handlar din rapport om och varför valde du att skriva den nu?
– Tanken med rapporten är att ta reda på vad de olika allianspartierna vill med kulturpolitiken. Under flera års tid har det inte förts någon kulturpolitisk debatt i Sverige och jag tycker att det är dags att börja diskutera kulturpolitiken igen.
Vilka frågor innefattas av kulturpolitiken?
– Det finns någon form av konsensus kring hur man ska avgränsa det kulturpolitiska fältet. Det har blivit ännu tydligare sedan man inrättade ett separat kulturdepartement på nittiotalet. Men det är klart, det finns olika definitioner. Om det är all politik som berör kultursektorn, eller om det är den politik som förs inom ramen för Kulturdepartementet och riksdagen.
Skiljer sig de olika allianspartierna åt eller har de en samsyn på kulturen?
– Det jag har kommit fram till i min rapport är att det framförallt är två partier som har någon form av ideologisk linje i kulturpolitiken, och det är Moderaterna och Folkpartiet. Vad gäller Centerpartiet och Kristdemokraterna har jag inte lyckats skilja ut någon linje alls.
Hur har regeringen skött kulturpolitiken?
– Inom ramen för det rådande systemet har de drivit kulturpolitiken i en borgerlig, eller liberalkonservativ, riktning med sina reformer. Men man har ändå på det stora hela bibehållit det rådande systemet. Det har inte varit någon utmaning mot den gamla socialdemokratiska kulturpolitiken. Det beror på vilken nivå man menar, men det har inte blivit något systemskifte.
Hur skulle du beskriva oppositionspartiernas kulturpolitik?
– Framförallt så är de ännu mer fantasilösa. Jag håller för närvarande på och intervjuar oppositionens kulturpolitiska talespersoner – och förslagen lyser med sin frånvaro. Det enda som presenteras är klassisk överbudspolitik, att man vill lägga mer pengar på allting.
Behövs kulturpolitiken?
– Jättesvår fråga. Det beror på hur man definierar kulturpolitik. Det kommer ju alltid att finnas politik som berör kulturlivet på ett eller annat sätt, så i det avseendet ja, så länge det finns politik och så länge det finns kultur så kommer det nog finnas någon form av kulturpolitik. Däremot är jag inte säker på att vi behöver ha ett kulturdepartement, en kulturminister och ett kulturutskott i riksdagen. Jag tror till exempel att det var bättre när man hade ett departement – utbildning och kultur i samma. Det sade mer om vad staten ville med den här politiken: att det hörde samman med utbildning.
Varför tycker du att kulturpolitiken är intressant? Den kan nog ibland framstå som tråkig och byråkratisk …
– Kulturpolitiken är generellt sett ganska tråkig. Kultur däremot är ju oftast intressant i olika former. Det vore bra om man intresserade sig mer för kulturlivets förutsättningar, men politisk inblandning tycker jag att man ska vara mer avvaktande med.
– Kanske skulle vi ha mer upplysta konsumenter, och därför tror jag att skolan är den viktigaste kulturinstitutionen. Därför menar jag att det kan finnas en poäng i att slå ihop Kulturdepartementet med Utbildningsdepartementet. Om vi har kunniga, kulturellt bevandrade medborgare så kommer de också att lägga sina egna pengar på kultur och kunna fatta mer upplysta val. Då får vi bättre kultur.