Hur kan det komma sig att ett land som tidigare var känt för sin laglydighet och sin tilltro till myndigheterna hamnat i en situation där allt fler anser sig kunna bestämma själva vilka regler de ska följa? En förklaring kan vara att företrädare för institutioner har fråntagits den auktoritet de behöver för att genomdriva att regler följs och att de därför inte kan eller vill axla rollen som representanter för en samhällelig ordning. Vi kan se närmare på några exempel från skolan.
Skolan är den första institution som ett barn kommer i kontakt med, men får barnet intrycket att han eller hon ingår i ett ordnat samhälle, där auktoritet ska respekteras? En pojke som började i första klass i augusti 2015 fick vara med om att det hölls ett upprop där en lärare med spröd röst läste upp namnen på eleverna samtidigt som hon inte ingrep när några pojkar pratade sinsemellan med hög röst. Sedan bjöds det på saft och bullar. Inte ett ord sades om den viktiga inlärningsuppgift som låg framför eleverna och som skulle göra att de kunde fungera i det vidare samhället.
Det kan tyckas vara ett obetydligt tillfälle, men läraren underlät att använda detta specifika ögonblick i barnens och föräldrarnas värld för att etablera skolan som auktoritet och sig själv som auktoritet i egenskap av representant för samhället. Det finns många barn också i första klass som har svårt att förstå att de inte får göra vad som faller dem in och att regler också gäller dem.
En gymnasieelev berättade att det råder rökförbud på hans skola och närliggande områden. En elev hade ändå ställt sig att röka närmare än skolans regler tillät. När en lärare sa till eleven att han inte skulle röka där, hävdade denne att det var hans demokratiska rättighet att stå var han ville, och han stod kvar.
Läraren frågade rektor vad han skulle göra, men rektor svarade bara att hon skulle se närmare på fallet. Till slut vädjade rektor till eleverna i elevrådet att de skulle uttala att elever inte skulle stå och röka annat än på det avstånd från skolan som var bestämt. Gymnasieskolan som institution och dess rektorer och lärare disponerar alltså inte något medel för att få sina regler respekterade. Den rökande eleven, som uppfattade att han kunde göra vad han ville, förstod alltså rätt.
Exemplen rör till synes obetydliga saker, men Sverige har låtit idén om demokrati och rättigheter urarta till idén att var och en har rätt att göra som man vill och att ingen annan har rätt att komma med några synpunkter. Eleverna har rättigheter men inte skyldigheter. Om det inte blir någon som helst påföljd, när en elev inte följer reglerna, lär skolan direkt ut anarki och inte demokrati.
Elever som inte behöver följa skolans regler kommer sannolikt inte att senare acceptera statens auktoritet utan de kommer att fortsätta att göra som de vill. Samhället bygger på att nästan alla följer reglerna, och vill vi fortsätta att ha ett land utan kaos, måste vi aktivt upprätthålla dem.