Statssekreterare är ett synnerligen kvalificerat men framförallt hårt arbete.
Det krävs långa dagar för att få departementen att fungera.
Arbetet sker väldigt nära den minister statssekreteraren jobbar för.
Därför är det så förvånande att infrastrukturminister Anna Johansson (S) aldrig märkte att hennes statssekreterare Johan Bromander var på resande fot så ofta.
Ändå envisades Johansson med att ha förtroende för Bromander även efter att det uppdagats hur lättsinnigt och omfattande hans resande varit.
Byrån tycker att infrastrukturminister rimligen måste ha upptäckt att andra statssekreterare var på plats mycket mer.
Eller är det månne så att hon aldrig var där heller?