Länge ledde mord förstås till halshuggning. När dödsstraffet försvann gick det inte längre att tänka i termer av ett liv för ett liv. Livstidsstraffet kom i stället. Men vad är ett livstidsstraff? I Sverige har det aldrig betytt hela livet. Det gör det knappt i något europeiskt land. I stället har livstidsdömda nästan alltid fått nåd. Hur lång tid man har fått vänta har varierat. Under större delen av 1900-talet har det rört sig om runt 14 års fängelse.
I slutet av 80-talet började tiden för nåd bli längre. Snart var den uppe i ungefär 25 år. Men vår brottsbalk hade bara två möjliga straff för mord: tio år eller livstid. När livstid betydde 14 år var det inget problem. När livstid blev 25 år blev det ett orimligt glapp. Det ledde till att Högsta domstolen i en dom 2007 bestämde att livstidsstraffet skulle ”förbehållas de allvarligaste fallen”. Med andra ord blev tio års fängelse standardstraffet för mord.
Det ledde till ett ramaskri. Redan 2009 ändrades lagen. Det blev möjligt att döma ut upp till 18 års fängelse för mord. Livstidsstraffet skulle fortfarande bara användas för de allvarligaste fallen, men den stora tröskeln mellan tio år och livstid försvann.
HD tolkade lagen så att 14 år skulle vara det normala straffet. Grövre fall, till exempel noggrant uttänkta eller grymma mord, skulle ge upp till 18 år. De allra värsta fallen skulle ge livstid.
Nästan direkt efter det satte regeringen igång ett nytt projekt för att skärpa mordstraffet. Livstid skulle bli standard. De nya reglerna trädde i kraft sommaren 2014. Och nu, i början av 2016, hade ett fall med den nya lagen tagit sig upp till HD. Med tanke på allt som hänt var HD:s bedömning förstås politiskt känslig. Och HD ogiltigförklarade alltså reformen helt.
Man kan tycka olika om hur mord ska bestraffas. Det är fullt rimligt att säga att ett mord alltid är ett mord, och därför alltid ska ge livstid. Men det är också rimligt att invända att mord faktiskt kan variera betydligt i brutalitet, att de kan ha olika motiv och att de kan röra en eller flera personer. Om ett ”normalt” mord ska leda till livstid försvinner möjligheten att beakta sådant.
Men det var inte det som var problemet i HD. Utan hur lagen var skriven. Den enda ändring som hade gjorts i reformen var att man lade till i lagen att domstolen ska döma till livstid ”om omständigheterna är försvårande”. Samtidigt hade regeringen sagt att syftet med ändringen var att man skulle döma till livstid i en majoritet av fallen.
Kan omständigheterna vara försvårande i en majoritet av fallen? Nej, sade HD. Lagstiftningen kunde inte tolkas på det sätt som regeringen ville.
Så nu är vi tillbaka på 14 år. Sista ordet är utan tvekan inte sagt. En sak kan ändå vara värd att betänka: för inte många år sedan var 14 år längden på just ett livstidsstraff.