De har varit många, utredningarna om sexualbrotten. Bara på 2000-talet har bestämmelsen om våldtäkt gjorts om två gånger. Nästa vecka kommer ett tredje förslag. Bakgrunden är förstås den intensiva debatten om frikännande domar i just våldtäktsmål. Själva konstruktionen av våldtäktsbestämmelsen har blivit alltmer ifrågasatt. Ett nej ska vara ett nej, oavsett om det har förekommit något våld eller hot, menar många.
Dagens våldtäktsbestämmelse är uppbyggd på ett annat sätt. Våldtäkt kan enligt lagen begås på två sätt. Antingen att tvinga någon till sex med våld eller hot. Eller att utnyttja att någon befinner sig i en särskilt utsatt situation, på grund av till exempel berusning eller en känsla av maktlöshet.
Det är redan känt vad utredningen kommer att föreslå: att våldtäkt ska definieras som att ha sex med någon som inte samtycker. Det är ett förslag med klara poänger, men det är också farligt att tro att detta kommer att förändra speciellt mycket. En domstol som ska bestämma sig för om den ska fälla eller fria kommer att leta efter sådant som visar att det inte fanns ett samtycke. Det måste vara något konkret, som går att peka på och bevisa.
Vad är då motsatsen till samtycke? Den som funderar på saken inser snart att de konkreta uttrycken för bristande samtycke är ganska exakt det som står i dagens våldtäktsbestämmelse. Den som blir tvingad samtycker inte.
Men nog finns det en skillnad mellan att bli tvingad och att inte vilja? Här har rättsväsendet lärt sig mycket de senaste åren. Att fullständig passivitet är en normal reaktion vid ett övergrepp. Att bristande motstånd inte är samma sak som samtycke. Därav reglerna om utnyttjande av utsatta situationer, som har införts vid de senaste reformerna.
En samtyckeslagstiftning vänder på frågan, och börjar i samtycke i stället för i det som visar att något sådant inte har funnits. Det finns onekligen ett signalvärde i att låta lagtexten betona rätten att få bestämma själv. Men för att kunna döma kommer domstolarna att leta efter samma saker som tidigare. Förekom det hot eller våld? Om inte, hur var situationen? Samtyckeskravet förändrar i grund och botten inte det.
De stora problemen vid sexualbrott handlar om bevisning. I dag krävs att gärningsmannen har förstått att den andra personen blir tvingad eller utnyttjad. Det är ofta svårt att bevisa. Det mest radikala förslaget som utredningen väntas lämna är därför att även oaktsamma gärningar ska bli straffbara. Det handlar om fall där gärningsmannen har misstänkt att någon inte medverkar frivilligt, men agerar ändå.
En möjlighet att döma i sådana fall kommer att leda till fällande domar i en del situationer där man i dag måste frikänna. Men det kommer att handla om subtila skillnader, och om vad någon borde ha förstått om det. Bedömningarna kommer ofta att vara mycket svåra. Debatten om frikännande domar kommer att fortsätta, också i framtiden.