Shklar föddes 1928 i Riga, Lettland, i en judisk familj. När hon var 13 år gammal flydde familjen andra världskrigets fasor och hamnade på andra sidan Atlanten. Upplevelserna skulle komma att forma hennes tankevärld.
– Shklar står ju för en hårdkokt liberalism, säger Karin Svanborg-Sjövall, Timbros vd och fortsätter, hon är ett komplement till den gladare, också nödvändiga, utvecklingsoptimistiska liberalismen. Den senare behövs visserligen kanske mer nu än någonsin men måste ändå kompletteras av en realistisk liberalism.
Många klassiska liberala idébildare hade tills dess varit uppburna män. Flyktingen Judith Shklar kan knappast låta bli att sticka ut i sammanhanget. Detsamma gäller hennes åsikter. Om inte förr så började hon reagera på orättvisor som könsdiskriminering och en antimeritokratisk ordning under sin tid vid Harvard.
– Hon flydde från antisemitism, blev satt i interneringsläger i Kanada och fick genomgå en ganska förnedrande process för att komma till USA. Sedan kämpar hon sig till en plats på ett toppuniversitet där hon ser hur rika, mediokra snorvalpar får positioner som länge inte var tillgängliga för henne. Det är ju inte märkligt om det lägger grund för en mer misantropisk syn på människan men också på staten, säger Svanborg-Sjövall.
Shklar kritiseras med viss frekvens just för att hon skulle vara för mörk och deppig. Timbros vd håller inte med.
– Jag tycker att den här hårdkokta inställningen är den stora behållningen med att läsa henne. Hon ser att människor är benägna att utöva makt och inte alltid på enbart trevliga grunder. Därför behöver staten hållas kort – all maktkoncentration är potentiellt farlig – men hon hyste inga illusioner om att en avskaffad rättsstat skulle göra människor mer fria från förtryck.
Erfarenheterna från andra världskriget gjorde att Shklar var långt ifrån imponerad av majoritetsstyrets möjligheter att skydda folk från grymhet. Hon menade att en god liberalism måste vila på dels en kontraktsteori, dels en aktiv syn på politiska rättigheter.
– Det gör henne till en ganska ovanlig klassisk liberal som annars ogillar att prata om politiska rättigheter för då glider det lätt över i positiva rättigheter som klassiska liberaler brukar ogilla. Och hon går ju bitvis till angrepp på medliberaler Isaiah Berlin, som är en av hennes förebilder annars, samt på Hayek, som är en av mina stora förebilder, på grund av liberalismens oförmåga att se att politiska rättigheter spelar roll.
– Det finns ett jättefint citat där hon ger sig på Hayek som hon menar är ohistorisk som rättsvetare. Hon säger att om man bara betraktar konstitutionen eller rättsstaten som en fotbollsmatch mellan vänner och fiender till marknadsekonomin så har man i praktiken inte förstått någonting.
Att det är första gången hon har getts ut på svenska gör nog sitt till, men visst hjälper det intresset att Shklar var en så uppenbart annorlunda liberal än vi har vana vid.
– Shklar kan ge svar på utmaningar som vi inte hade när det var godväderspolitik, om rättsstatens, konstitutionens och maktdelningens betydelse Om Francis Fukuyama var vår karta fram till 11 september-attackerna 2001 så är väl den här boken mer att hålla i handen i den tid som vi lever i idag, avslutar Karin Svanborg-Sjövall.