Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, tycker om opera. För henne är Wagnerfestivalen i Bayreuth en av årets höjdpunkter. Till öppningen (25 juli) infann hon sig med maken Joachim Sauer. Allt gick planenligt. Men i pausen, vid ett besök på restaurangen, rasade Merkel av stolen.
Snabbt spreds ryktet. Merkel hade svimmat. Vad skulle nu hända med Tyskland – och Europa?
Det var inte så farligt. Det var inte Merkel som var svag, även om man hon rimligen kunde vara tröttkörd efter den sömnstörande hanteringen av den långdragna Greklandskrisen.
Nej, det var stolen som var kaputt. Varken Merkel eller politiken påverkades. Det var lindrigare än när Merkel i januari i fjol på skidsemester i Schweiz föll så illa att hon måste ta det lugnt några veckor.
Ta det lugnt, ja. Det är hennes metod att ta beslut – utan att det, enligt kritikerna, är några beslut, utan bara fördröjning, i hopp om att problem ska lösas med tiden.
Det till synes drastiska beslutet 2011 om att avveckla kärnkraften kan tyckas vara ett avsteg, men i praktiken handlar det ju också här om en process, som kan justeras med hänsyn till nya omständigheter.
Merkel leder en koalitionsregering, med Socialdemokraterna. Deras främsta företrädare är partiledaren Sigmar Gabriel, ekonomi- och energiminister, och Frank-Walter Steinmeier, utrikesminister och Merkels motpart som kanslerskandidat i valet 2009. Helt harmoniskt kan samarbetet inte vara eftersom båda partierna helst vill regera på egen hand. Det finns en spänning i fråga om vad staten har råd med. Wolfgang Schäuble, finansminister och Merkels partikamrat, gör vad han kan för att hålla emot den ekonomiskt mera vidlyftiga koalitionspartnern. Men när det gäller det som sker utanför Tysklands gränser är enigheten påfallande: Ta det lugnt. Inga äventyrligheter! Och gå efter magkänsla. Den tyska, som skapat trygghet och välståndet.
Som en av de första ledande västpolitikerna kom Gabriel till Teheran omedelbart efter att atomavtalet undertecknats, för att jämna väg för utökade handelsförbindelser, till fromma för tysk ekonomi. Och Steinmeier är i den för Tyskland så viktiga och känsliga östpolitiken på linje med Merkel.
Denna sommar debatterar även tyskarna EU:s aktuella tillstånd och framtid. EU kallas ekonomiskt och politiskt svagt. Ingen vändning till det bättre kan skönjas i Rysslands uppträdande mot sina svagare grannar. Flyktingar strömmar till från andra sidan Medelhavet och Turkiet, nyss ett framtidshopp, framstår som ännu ett krisland i Mellanöstern.
Men tysk ekonomi tuffar på. Stämningen är god i näringslivet. Och med implosionen för borgerliga protestpartiet Alternativ för Tyskland, ett mjukis-SD, kan Angela Merkel fortsätta att ta det lugnt. På sitt sätt.
Fast efter händelsen i Bayreuth torde hon kolla vad hon sätter sig på.