De baltiska länderna har nationaldagar med anknytning till upprättandet av moderna stater efter frigörelsen från Ryssland i slutet av första världskriget.
Liknande betydelse har tidpunkten från frigörelsen från Sovjetunionen. Frigörelsen var visserligen en utdragen process, men man kunde tycka att punkt borde ha satts 6 september 1991, när Sovjetunionen erkände de baltiska staternas självständighet.
Så blev det inte. Ty ledarna i Ryssland har svårt för mindre grannar som likt balterna inte vill vara underdåniga.
3 september i fjol, besökte president Obama Tallinn, den estniska huvudstaden. Här träffade han sina kolleger från Estland, Lettland och Litauen. Han utlovade ”bergfasta garantier” för dessa Natomedlemmars säkerhet.
5 september fördes den estniske säkerhetspolisen Eston Kohver bort av beväpnade män vid en räd in över gränsen i sydöstra delen av landet. Estlands version är att Kohver skulle träffa en kontakt i sin utredning av smuggling med inblandning av rysk underrättelsetjänst och organiserad kriminalitet.
Estnisk och rysk gränspersonal kom till platsen och konstaterade att något hänt. På estniskt område. Sedan hävdade den ryska sidan att Kohver gripits på rysk mark. Han visades upp i rysk tv. Nu har en domstol i staden Pskov dömt Kohver till 15 års fängelse för spioneri, med mera.
I tidningen Novaja Gazeta skriver Julia Latynina om fallet. Dess storpolitiska betydelse är att USA:s president ger balterna garantier och det strax demonstreras för hela EU att ryska agenter kan gå över gränsen och kidnappa en EU-medborgare, utan att något händer.
Det har det i och för sig gjort. Från många håll har kommit protester. Även Sveriges Margot Wallström har krävt att Eston Kohver släpps, men domen bekräftade vad hon skrev i en debattartikel 28 juli: ”Rysslands agerande utgör den största säkerhetspolitiska prövningen i vårt närområde sedan kalla krigets slut och utmanar såväl den europeiska säkerhetsordningen som folkrätten.”
Intrycket är att ansvariga i Estland, politiker och myndigheter, velat ligga lågt för att Ryssland skulle kunna släppa Kohver utan att förlora ansiktet, efter sina lika grava som befängda anklagelser. För Estland, ett land där enskilda människors väl betyder något, är det primära att Kohver blir fri och att hans fyra barn får pappa tillbaka.
I Estland har förvånat konstaterats att gränsen mot Ryssland var dåligt utstakad i det aktuella området. Nu ska den vara bättre markerad. Om det nu spelar någon roll. Fallet Kohver illustrerar ju hur kriminalitet, korruption, och politik samverkar i Ryssland. Makten erkänner ingen gräns. Tydligen inte heller den gräns Ryssland och Estland skrev avtal om så sent som den 18 februari 2014. Det var då en händelse som väckte hopp. Några dagar senare inleddes det ryska militära maktövertagandet av Krim.