Hillary Clinton förlorade 2008 mot Barack Obama i striden om vem som skulle utses till demokraternas presidentkandidat. Sedan var hon Obamas utrikesminister i fyra år. Nu är hon ett av de hetaste namnen i fältet av demokrater som vill efterträda Obama. Och ännu hetare har hon blivit genom att angripa hans utrikespolitik.
”Don’t do stupid stuff”, gör inga dumheter, är Obamas lättsamt formulerade beskrivning av sin utrikespolitik. Men i en intervju säger Clinton: ”Stora nationer behöver ordnande principer, och ’Gör inga dumheter’ är ingen ordnande princip.”
Hur är det med ordnande principer på andra håll? Kan man lika kortfattat som Obama sammanfatta utrikespolitiken i länder som Kina, Ryssland – och Sverige?
I Kina myntades på 90-talet termen ”fredlig uppstigning”. Tanken var att Kina skulle växa i makt utan att oroa andra länder.
”Faktum är att Kina framför allt kan tacka den av USA skapade världsordningen för sin framgång de senaste årtiondena”, hette det nyligen i en Pekingtidning. Tyvärr uttrycks den tacksamheten lite för ofta i handlingar som väcker djup oro, både i USA och i Kinas grannskap.
Rysk utrikespolitik har sedan Boris Jeltsin sökt återskapa makt som gick förlorad vid Sovjets upplösning. Det är en legitim strävan. Men inte Putins metod, att flytta gränser för att samla in Moder Rysslands förlorade barn.
I USA bor i dag kring tre miljoner rysktalande, i Tyskland två–tre miljoner. Det är människor som lämnat Ryssland för ett bättre liv. Följderna av Putins ”organiserande princip”, förtryck inåt och aggressivitet utåt, lär få fler att göra det.
Sverige spelar i en annan division än ovan nämnda länder. Den svenska utrikespolitiken sedan andra världskriget har beskrivits mer eller mindre vänligt. År 2014 kan dess organiserande princip sammanfattas ”Carl Bildt och twitter.”
Bildt formades under den tid när Sverige som fernissa på sin av inre maktkamp och kalla kriget präglade utrikespolitik uppträdde som ”moralisk stormakt” (kritikernas beskrivning), ständigt redo att tala om för dem vi inte var rädda för vad som är rätt och riktigt. Lämnar Bildt utrikesdepartementet efter valet blir det oavsett regering svårt att fylla tomrummet.
Enligt oppositionen har Bildt och regeringen misskött FN, klimatet, utvecklingsbiståndet och det mesta annat. ”Sveriges anseende i världen sjunker”, har varit ett återkommande stridsrop.
Utländska ledare som haft med Carl Bildt att göra torde vara av annan mening. I alla fall har de märkt att Sverige finns.