Vid Handelshögskolan i Stockholm startades 1989 Östekonomiska institutet, för att studera och stimulera de förändringar som planekonomierna i Mellan- och Östeuropa började genomgå. Namnet på engelska är Stockholm Institute of Transition Economics, förkortat Site.
Den transition, övergång, som åsyftas är till marknadsekonomi på rättsstatens och demokratins grund.
Om hur det skulle gå var väst inte så blåögt som det nu kan låta i självkritiska tillbakablickar på vad som skett under det gångna kvartsseklet. Medvetenheten fanns från första stund om att Ryssland skulle bli besvärligt. Och att det efter årtionden av kommunism heller inte skulle bli lätt att åtgärda problemen i de mindre länderna.
Facit saknas. Men det är uppenbart att Ryssland är på väg ut ur den globala transithallen i en annan riktning än grannarna i väst önskar se. Ryssland återgår till att vara en naturresursbaserad ekonomi, som drivs av militärutgifterna. Dessa ökar sedan 2010 med tio procent om året.
”Sila” är det ryska ordet för kraft. Siloviki är politikens kraftkarlar i våldsapparaten. Putin och siloviki bedriver en vendetta mot de ryska liberalerna, de som anser att väst både politiskt och ekonomiskt är en förebild. Hela maktapparaten ställer upp på att återupprätta stormaktsstatusen. Och så lär det förbli även efter Putin.
Den bedömningen gör den amerikanske nationalekonomen Steven Rosefielde. Vid ett besök på Site talar han om rysk ekonomi utifrån sin nya bok ”Kremlin Strikes Back: Russia and the West after Crimea’s Annexation.”
Rosefielde har följt utvecklingen av sovjetisk/rysk ekonomi sedan 1970-talet. Sovjet hade tillväxt, men på ett konsumentfientligt sätt.
Ekonomin underordnades det politiska målet. Sovjet blev en ”utfattig supermakt”. Även nu kommer ekonomin i andra hand, efter syftet att behålla makten. Men Putin försöker gå en medelväg. På 00-talet mildrade han den fattigdomsskapande kraften i Sovjetsystemet. Det finns nu många företag som producerar konsumentvaror, vad folk vill ha.
Oljeprisraset och sanktionerna på grund av Krim minskar statens tillgångar. Sanktionerna beräknas minska BNP med 1–2 procent. Levnadsstandarden sjunker. Men ledarna bryr sig inte. Rosefielde säger att Putins jobb blir att likt Hitler förklara för folket att det måste göra uppoffringar.
Kreml koncentrerar sig på tillväxt i det återförstatligade militärindustriella komplexet, som moderniserats med framgång, på legal och illegal väg. Och vad ska detta användas till? Rosefielde ser det ryska ingripandet i Syrien som led i hybridkrigföring, med bäring på Ukraina. Om målet där är Putin helt klar. Det är en del av Moskvas välde.
Samma inställning har de ryska siloviki till Baltikum, som de tycker att Gorbatjov och Jeltsin gav bort. I första hand ger sig Ryssland på Estland, tror Rosefielde: ”Natos trovärdighet avgör hur det går.”