När president Putin i mars meddelade att han tagit över på Krim uttryckte han tacksamhet mot dem som visat förståelse för Ryssland. Han nämnde Kinas folk och dess ledare, och han sade sig uppskatta den ”återhållsamhet och objektivitet” som visats av Indien.
I dagarna har Putin besökt Kina för att bland annat titta på gemensamma flottövningar.
Tydligare kan inte samsynen markeras. Även Kinas ledare vill återta områden man anser sig ha rätt till. Sådana områden finns i Indien.
Med tanke på hotet från Kina kan Indiens stöd för Putin förvåna. Men Indien och Sovjet var länge bundsförvanter, med udden mot väst. I dag är Ryssland huvudleverantör av vapen till Indien, som importerar mest vapen i världen.
I det här triangeldramat sker nu en förändring. Till skillnad från i Moskva och Peking kan makthavarna i New Delhi bytas ut av folket. I dag installeras Narendra Modi som premiärminister, i kraft av en jordskredsseger i valet som avslutades 16 maj.
Hans mandat är främst ekonomiskt, att få fart på en tillväxt som sjunkit till 4–5 procent. Indien behöver, liksom under tidigare feta år, en tillväxt på inemot 10 procent, för att lyfta hela samhället och ge jobb åt miljontals ungdomar som varje år kommer ut på arbetsmarknaden. 40 procent av befolkningen är under 25 år!
Modi har gjort karriär på att uppfattas som effektiv ledare i relativt välmående delstaten Gujarat, i västra Indien. Frågan är om han som ”lantis” kan klara av New Delhis ormbo av korruption och särintressen, och inleda en ny omgång reformer.
Frågan är också om han kan frigöra sig från eller i alla fall höja sig över sin bakgrund som hindunationalist och bli en samlande gestalt med förmåga att företräda ett Indien som trots sin storlek är märkligt frånvarande på den globala scenen.
Modi formades av en rörelse från 1920-talet som ville värja hinduisk kultur mot det utifrån påtvingade och importerade – islam, brittvälde, kristendom. Samtidigt importerades europeisk nationalism, och fascism, med tidstypiska hyllningar till fysisk styrka och renhet.
I valrörelsen var Modis paroll att satsa på toaletter, inte på tempel. Alltså, han bryr sig mer om att åtgärda hårresande brister i samhällets service och mindre om extremisternas önskan om att riva muslimska erövrares moskéer och bygga upp tidigare hindutempel.
Sannolikt beviljar nu hindunationalisterna Modi en smekmånad. Men förr eller senare pockar de på uppmärksamhet. Liksom Indiens besvärliga grannar – med eller utan krav på Indiens territorium. Eller, om man så vill, Indiens på deras.