Den ryska trollfabriken kallades det betonghus i Sankt Petersburg som Dagens Nyheter (5/2) nyligen skrev om för att belysa propagandan Ryssland bedriver. I artikeln berättades det hur ett antal hundra personer hyrts in för att under falska signaturer fabricera kommentarer på olika bloggar och i andra forum på internet. Nättrollen har till uppgift att ensidigt hylla Rysslands president Vladimir Putin och håna såväl USA:s president Barack Obama som Ukrainas president Petro Porosjenko.
Häromdagen fick politiker i Sveriges riksdag ett tillrättalagt brev från den ryska duman med en vädjan om att se till säkerheten i Europa, vilket är ett annat exempel från informationskriget. Budskapet i brevet är en slags uppmaning till politikerna om att verka för ett ”enat antifascistiskt och säkert Europa”. Ingenting nämns, förstås, om Rysslands aggression mot Ukraina. Även om det kan verka otänkbart att någon skulle låta sig ta intryck av den genomskinligt försåtliga retoriken kan det svenska immunförsvaret mot propagandan inte tas för givet.
Det är till exempel intressant att studera vilka frågeställningar om kriget i Ukraina som spelas upp i media. Inför förhandlingarna om en vapenvila, vilka ägde rum i Vitrysslands huvudstad Minsk i veckan, diskuterades frågan om vapenstöd från väst till den ukrainska militären. Det i sig är en intressant fråga, men vinkeln var att det skulle riskera att trappa upp konflikten. Hur Ryssland både har initierat kriget och understödjer och leder rebellerna militärt blev en bisak.
I svensk media gick det exempelvis också att höra oproportionerligt mycket om fascistiska partiers inblandning i frihetskampen på Majdan, när det begav sig. När fokus för ett år sedan borde ha legat på det då överhängande ryska invasionshotet mot östra Ukraina – och vilka konsekvenser det skulle få också för svensk säkerhet – fick dåvarande utrikesminister Carl Bildt (M) främst svara på frågor om risken för högerextremism (hör exempelvis P1-morgon 6/3 2014).
I det nu omskrivna brevet till svenska politiker är åter vikten av antifascism betonad. Både kritiken mot, inte minst amerikanskt, vapenstöd och det radikala slaget för antifascism är frön som av ideologiska skäl gror inom vänstern. Ett vänsterorienterat debattklimat blir en tacksam jordmån för Ryssland att plantera information i.
Fascism är förkastligt, men poängen är att den i sammanhanget är ett marginellt problem. Och visst ska vi i Sverige värna en öppen debatt om till exempel vapenstöd. Det förutsätter emellertid att politiker och media förmår skilja ut trollfabricerade vinklar från eventuellt egna sammanfallande uppfattningar, så att diskussionen om kriget i Ukraina inte slentrianmässigt spelar Putin i händerna.