Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
<STRONG>I BODEN</STRONG> sprattlar socialdemokraterna, åtminstone en del av dem, förtvivlat för att försöka rädda partiets gamla ledare undan återbetalningarna av felaktiga pensioner på totalt en dryg miljon. Gruppledaren Torbjörn Lidberg har nu anklagat alliansen för att vrida de sista dropparna ur den här trasan för kunna smutskasta sossarna och för att dölja de arvodeshöjningar som beslutades om i höstas. Och han talar om en politisk skenrättegång, ord som jag tycker att jag känner igen från en av de berörda, Hans Rolfs alltså. <SPAN class=mr>Vad säger väljarna? </SPAN>Jag förstår mycket väl att Torbjörn Lidberg och andra ledande socialdemokrater i Boden har det svettigt just nu. Det här är ingen vidare tilltalande för ett parti som försöker resa sig igen efter att ha blivit utslaget i valet och numera har färre väljare kommunalt än moderaterna. Ett svidande dom från väljarna. Och även Torbjörn Lidberg inser förstås att man inte smutskastar någon när man kräver ordning och reda i affärer. Att det här skulle ha något med för länge sedan ändrade arvoden att göra är allt långsökt i överkant Ren argumentnöd bara. Men med tanke på partiets pressade läge verkar det inte särskilt smart att driva en linje som innebär att en kontorist i Bodens kommun som fått 300 kronor för mycket i lön måste betala tillbaka pengarna. Men gamla socialdemokratiska kommunalrådet Hans Rolfs som fått 120.000 kronor för mycket om året, totalt 480.000 kronor, ska inte behöva betala tillbaka. Verkar det särskilt logiskt? Går det hem hos väljarna? <SPAN class=mr>Sista halmstrået </SPAN>Torbjörn Lidberg motsätter sig inte alliansens linje att återbetalning ska ske, men han har krävt tillägget att kommunen ska ställa sig bakom SKL-juristen Staffan Wikells bedömning i frågan om återkravet. Det är halmstrået. Och den bedömningen påminner dessutom i hög grad om Pastor Jansson i hans bästa stunder - inga bestämda uppfattningar. Men där finns alternativet att utgången vid en juridisk process hellre kan vara återbetalning än motsatsen - med förbehåll. Det är en skrivning som påminner om sportsidornas när man försöker tala om hur matcher på styrktipset ska sluta Och det hakar Lidberg på. Tidigare socialdemokratiska gruppledaren Eivy Blomdahl håller sig däremot till vad repskapet beslutet. Att återbetalningen ska vara en fråga mellan kommunen och de fyra inblandade. En tydlig spricka i partiet med andra ord. <SPAN class=mr>Bra löpa linan ut </SPAN>Man kan för all del diskutera om frågan om återbetalningar ska behöva dras i fullmäktige, men jag tror att det är bra att man löper linan ut i det här fallet och väljer största möjliga offentlighet. Just därför att det handlar om politiker och det är viktigt med bred insyn så att man slipper antydningar om särbehandlingar i framtiden. Dessutom är det nu upp till politikerna att ta ställning. Det är deras sak att visa att de är beredda att städa upp ordentligt och att ställa nödvändiga krav på de inblandade. Skulle en eventuell juridisk prövning leda till ett annat resultat så småningom i något fall så har de ansvariga politikerna ändå visat att de ställt samma krav på de fyra aktuella socialdemokraterna som man gör på tjänstemän som fått några hundralappar för mycket i lön. Och det är en mycket viktig signal utåt. <SPAN class=mr>Puttas i ryggen? </SPAN>Socialdemokraterna har nu riktat kritik mot handläggningen i ett försök till en undanmanöver som ska ta bort uppmärksamheten från de fyra inblandade Christian Lindgren, Hans Rolfs, Vanja Berglund och Britt Ruthström. De som bara skulle ha haft ett enda fribelopp på 40.000 som inte skulle reducera pensionen men fått fyra, fyra, två respektive tre. Det är stora pengar det. Det må vara sossarnas taktik att lägga ut dimridåer och försöka rädda partikamraterna, men i deras ställe hade jag gjort raka motsatsen och haft en mycket låg profil. Eivy Blomdahl har förstås rätt i att det hela i grunden är en fråga mellan de inblandade och kommunen. Jag vet inte om Torbjörn Lidberg puttas i ryggen av någon eller några i den här frågan, men hans argumentation känns inte övertygande. Han försöker sig på balansnumret med att sitta på två stolar på en slak lina samtidigt Och för det krävs det mer träning än vad Tobbe Lidberg tycks ha haft tid med!
