Men flygvapenhelgen inleddes redan dagen innan med Air Power Symposium. Fokus för konferensen var det nordiska försvarssamarbetet samt Sveriges nuvarande geopolitiska läge.
Bland deltagarna märktes bland annat ÖB Sverker Göransson, flygvapenchefen Anders Silwer, ordföranden i försvarsutskottet Peter Hultqvist (S), F 21:s flottiljchef Per Nilsson, norske flottiljchefen Per-Egil Rygg, den amerikanske flygvapenforskaren Phillip Meilinger och Tomas Ries, forskare vid Försvarshögskolan.
Samtliga talare var eniga om att samövningar mellan Sverige och andra länder är helt avgörande för att det svenska flygvapnet ska kunna samverka med andra länder vid internationella insatser, som den pågående i Libyen. F 21 i Luleå övar redan regelbundet med systerförband i norska Bodö och finska Rovaniemi och det finns en klar och tydlig vilja att samarbetet ska fördjupas ytterligare.
Det låter bra! Men hur väl förberett är egentligen det svenska försvaret på att försvara sitt eget land?
Dagen innan konferensdeltagarna möttes i Luleå gjorde Ryssland klart att man köper två franska Mistralfartyg och därutöver får rättigheterna att tillverka två egna vid varvet i Sankt Petersburg. Varje fartyg kan utrustas med 40 stridsvagnar, 16 helikoptrar, fyra mindre landstigningsfartyg och upp till 900 soldater.
Ryssland utökar just nu sin försvarsbudget med 50 till 60 procent fram till 2015. Varför satsar Ryssland på offensiva vapensystem när man egentligen borde ta itu med gigantiska inrikesproblem i spår av finanskrisen?
Främst för att hävda sina intressen som energimakt. Den ryska intressesfären flyttas nämligen längre västerut med gasledningen genom Östersjön och längre norrut med kapplöpningen om Arktis naturresurser.
Att olja och gas är effektiva maktinstrument fick flera EU-länder erfara för fem år sedan då man fick sin energitillförsel strypt efter att Ryssland och Ukraina hamnat i en priskonflikt. Putinstyrda Gazprom står redan för 30 procent av Tysklands energiförsörjning. Och med Tysklands beslut att avveckla den egna kärnkraften gör sig EU än mer beroende av rysk gas och vad som beslutas i Kreml.
Problemet för Putin och Medvedev är att den ryska gasen håller på att ta slut. Det är en av anledningarna till att Ryssland allt oftare börjar markera sin militära närvaro i Arktis. För några år sedan fäste en ubåt den ryska flaggan på Nordpolens havsbotten. Det var en tydlig signal till de andra intressenterna - Danmark, Norge, Kanada och USA - att Ryssland inte frivilligt kommer att ge upp de rika gas- och oljefyndigheterna i området.
Sveriges relationer med Ryssland är goda och ingenting pekar just nu på att de skulle försämras. Men vi får inte bli naiva. Rysslands geopolitiska agerande riskerar att öka spänningarna både i Barentsregionen och runt Östersjön.
Som forskaren Tomas Ries påpekade på Air Power symposium så kan det mycket väl uppstå kriser i närområdet. Då är det viktigt att Sverige finns med som en stabiliserande faktor för fred och säkerhet.
Sverige bör fortsätta att vara en pålitlig partner till FN och Nato i omvärlden. Men riksdagen får inte glömma bort försvarets huvuduppdrag - att skydda Sveriges gränser.